Torpa - ett stenhus med medeltida anor

Historien blir påtaglig på medeltidsborgen Torpa stenhus.
Under 2000-talet har interiörer restaurerats och miljöer byggts upp.
– Många uppskattar att man faktiskt får ta på sakerna här, säger Lotta Karlsson, evenemangsansvarig.

Bara den sista halvmilens bilfärd fram till Torpa stenhus är nästan värd en utflykt i sig. Efter att ha svängt av från länsväg 27 och kört förbi Länghem, blir grusvägen allt smalare och krokigare. Naturen öppnar upp sig vid Hofsnäs herrgård, en av gårdarna runt sjön i Birgit Th Sparres romansvit från 1928 och framåt.

Herrgården finns nämnd redan år 1526, men den byggnad som står på platsen i dag är byggd efter en brand 1924.  Där finns i dag café, en stor och omtyckt badplats vid sjön Åsunden och saluhall med ett 40-tal lokala producenter.




Vägen fortsätter sedan över Torpanäset, ett naturreservat med framför allt lövskog. Här blir vägen än smalare, det finns gott om mötesplatser, men det gäller att se upp. (Det går också att köra över Dannike, inget Hofsnäs på vägen, men en imponerande vy av slottet över sjön.)

Bondeuppror

Torpa stenhus är ett aningen striktare slott än både Tjolöholm och Gåsevadholm. Det har också några fler år på nacken, då det stod klart i början av 1470-talet.

– Det skulle vara en ståndsmässig bostad, men också en befäst gård eftersom det var många bondeuppror vid den tiden och gränsen mellan Sverige och Danmark gick i närheten. Det låg också vid en handelsväg, berättar Lotta Karlsson.

Framför stenhuset finns vallgraven fortfarande kvar. Den gick längs tre sidor av huset, på den fjärde sidan, bakom huset, hindrade sjön eventuella anfall.

– På den äldsta delen av huset ser man hur den var befäst, med bara små fönster, rätt högt upp på väggen. Precis under taken kan man också se skyttehålen, säger Lotta Karlsson.




Stenhuset lät uppföras av riksrådet Arvid Knutsson, som även var riksföreståndare till Sten Sture den äldre. Med ett kort undantag, då det felaktigt hävdades att gården varit en förläning, har fastigheten sedan oavbrutet gått i arv. Bortsett från ett skifte, i rakt nedstigande led. Namnet på ägarfamiljen har däremot växlat, beroende på om arvet gått på mödernet eller fädernet. Det innebär att också slottets släktvapen har förändrats med tiden. Ett släktträd visar namn som Stenbock, Siöblad, Sparre och Storkenfeldt, före dagens Zethelius.

Det finns också ett uns kunglig glans, efter att Gustav Vasa hämtade sin tredje hustru Katarina Stenbock från Torpa.

Enhörningar i taket

Samtidigt har allt sin tid. I många år var slottet tomt, och det har också använts som sädesmagasin. Under den nuvarande ägaren har man lagt mycket tid på återställa stenhuset till hur det tidigare sett ut och slottskapellet har öppnat för allmänheten. Det är populärt både för bröllop och dop.  Man har också återskapat den gamla rumsindelningen och möblerat med reproduktioner av dåtidens möbler och konst.

– Men den här är fantastisk, säger Lotta Karlsson och visar på en dryckesbägare under en glaskupol. Det är en hump som beställdes av Carl Gustafsson Stenbock, Katarina Stenbocks bror.


I Riddarsalen gör man bäst att vända blicken uppåt, där hela taket är fyllt med renässansmålningar som har konserverats.

– Det är så mycket symbolik, säger Lotta Karlsson och pekar bland annat på en bacchus-figur och fiskar som skulle visa på god fångst.

– Här finns också en enhörning. Det sägs att det faller lycka över den som står under enhörningen och att den inte lämnade hovspår utan hjärtan efter sig, så vi brukar ställa våra brudpar på platsen under den.

Flera spöken

Men allt är inte kärlek. Ett hus som har stått så länge som Torpa stenhus har sett sin andel av död också. I källaren, som både innehållit fängelsehåla och möjligen kvarter till soldater, finns en utställning med dåtidens rättsfall. True crime i medeltidsmiljö, för den som så vill. Som alla slott med självaktning finns naturligtvis också en handfull spöken, det mest kända troligen den inmurade flickan. Men frågan är om inte både hon och de andra spökena fått se sig slagna i spänning av den nyaste sevärdheten: Lille Röde. Som, namnet till trots, inte har ett dyft med danskarna att göra.

– Nej, det är vår ekorre som bor inne på slottet! Guiderna försöker tala om för besökarna att de inte behöver vara oroliga, de kommer att se den igen, men alla tappar fokus, skrattar Lotta Karlsson.

Och det är bara att hålla med. Vem kan koncentrera sig på spöken, riddare, kungabråk och skandaler, när det skymtar en ekorrsvans mitt i möblemanget?