08 Mars 2020 12:00 | Filippa Andersson

Där sitter jag på huk nedanför patientsängen i lite för stora sjukhuskläder som gör det extra tydligt att jag ännu inte helt smälter in i sjukhusmiljön och faktiskt bara är 50 procent läkare.

Bakom mig sitter min handledare, en 100 procent läkare med stetoskopet ledigt runt halsen. Hon tittar intensivt ner på sina Birkenstock för att inte lägga sig i samtalet. Men patienten är uppenbart van vid studenter och gör lyckligtvis inga stora utsvävningar från det manus jag har i mitt huvud. ”Nej, eller jo, jag tar mina homeopatiska läkemedel mot min psoriasis!” Utan att fråga vidare spritar jag och min handledare händerna och går ut.

Efter ronden sätter vi oss ner för att googla homeopatiska läkemedel. Min handledare med en kaffekopp i handen och jag med varm choklad. Dessa läkemedel bygger på tron att om man späder en substans tillräckligt många gånger kan det bota alla möjliga sjukdomar. Vi lär oss att de registreras av Läkemedelsverket om de är spädda minst tiotusen gånger, med andra ord, om man kan visa att det inte finns någon substans kvar.

Placebo kan ju förvisso i vissa fall fungera lika bra som läkemedel, men man måste då också förstå vikten av att det är just placebo. För när patienter väljer bort konventionell sjukvård för homeopati har vi misslyckats, säger min handledare och sedan blir klockan tolv och är det något jag prioriterar är det lunchen.

Tillbaka i föreläsningssalen

Några veckor senare är min praktik slut och jag sitter i min trygga föreläsningssal igen. Knappt halva klassen är där. Kanske för att vårsolen trängt sig på redan i februari, eller för att alternativmedicin inte är det hetaste bland läkare och läkarstudenter. Och kanske är det där problemet ligger.

För hade sjukvårdspersonal intresserat sig mer för alternativmedicin hade vi kunnat förstå varför vissa patienter väljer att helt förlita sig på denna framför evidensbaserad sjukvård. Kanske beror det på långa kötider, misstro på vinstdrivande läkemedelsföretag eller bristande tillit till läkare. Förutom att lotsa patienten bort från potentiellt farliga alternativa behandlingar hade det hjälpt oss hitta vad patienten saknar i sjukvården. Var den brister och hur den kan bli bättre.

Frågor om kosttillskott är inte lika spännande

På sjukhusavdelningar runtom i regionen har jag och mina klasskompisar under hösten fått öva på att bland annat kartlägga patienternas livsstil. ”Hur många glas alkohol dricker du i veckan?” ”Hur många cigaretter röker du varje dag?” ”Hur många trappsteg har du upp till din lägenhet?” Frågor om kosttillskott och naturläkemedel är inte lika spännande och glöms ofta bort trots att uppemot en tredjedel av Sveriges befolkning uppskattas ta detta.

Så när jag en dag sitter som 100 procent läkare bakom min läkarstudent hoppas jag att jag fortfarande har min krönika i minnet, tittar upp från mina Birkenstock och frågar patienten djupare kring de homeopatiska läkemedlen mot psoriasisen.

 

Fler krönikor kan du läsa här.