I maj 2008 skrev jag på för ett sommarvikariat på Norra Halland. Knappt tre dagar gick innan jag fick samtalet; det vore bra om du kan börja så fort som möjligt.
Två Nick Cave-konserter senare var jag på plats och om man bortser från några månader på Expressen i Stockholm har jag stannat hos er tills nu.

13 år, det är ju som att jag hade hittat på det? Få saker varar så länge och ett visst vemod över att lämna Norra Halland-familjen, bor i mig.

Jagar norr ut

Jag lämnar inte bara Norra Halland utan också länet. Ni som stött på mig genom kriminaljournalistiken kan dra en lättnadens suck nu. Jag rör mig några mil norr ut för bosättning i den mörkaste skogen vid den djupaste sjön. På måndag börjar jag på tidningen Jaktjournalen som redaktör.

Bevakad olyckor i ridhjälm

Att få vara en del av Norra Hallands utveckling de senaste 13 åren har varit otroligt.

Den lilla stora tidningen har bjudit på utmaningar som reportrar vid stora tidningshus sällan ställs inför. Lokaltidningen står närmare sina läsare och makthavare.

Jag har legat under ett kamouflagenät filmandes spritbussar i smyg i kyligt regn. Ålat på mage i blåbärsris och fotat regelvidriga och miljöfarliga hantverkare. Gått vilse i utkanterna av en skogsbrand iklädd cocktailklänning (enligt mina kollegor, det var en helt vanlig solklänning och jag var INTE vilse bara lite desorienterad pga rödhårig i solsken). Varit på olyckor iklädd både ridbyxor och ridhjälm, åkt polisbil och fått testa att pensla efter fingeravtryck.

Meddelarfrihet och guldspade

Kontakten med er genom åren har minst sagt varit speciell och ovärderlig och för det vill jag tacka!

Ett extra tack till tjänstemän som använt sig av sin meddelarfrihet för att belysa eller varna för system som inte fungerar, och peka på händelser och personer som av olika anledningar bör hamna under lupp.

Utan tips är det svårt att jobba som journalist, och det var just ett tips från en rad olika personer, som ledde till att jag och kollegan Kristian Alm kunde avslöja misär i ett familjehem. Där placerades unga killar i behov av extra stöd och omsorg, för en prislapp om några tusen per dygn. Men inga kontroller gjordes av socialtjänsterna som placerat barnen i Kungsbacka, och barnen som skulle skyddas for minst sagt illa. För den reportageserien belönades vi med Föreningen grävande journalisters pris, Guldspaden 2016. En milstolpe i livet.
Så fortsätt att tipsa!

Hej då!

Men nu är det alltså dags för en ny vardag för mig. På fredag gör jag min sista arbetsdag på Norra Halland. Några av oss kanske ses i spalterna i Jaktjournalen istället.

Tack för mig!