Det kliar. Det kliar nåt så förbannat. Men jag lever.

Lördag eftermiddag och jag kan inte dra ut på det längre. Den halvknäckta grenen på pilträdet måste sågas bort. Så jag reser stegen och klättrar två meter upp i trädet, balanserar så gott det går och ger mig på det murkna virket med vedsågen. Efter en stund ger grenen med sig med ett knakande och faller, men bara halvvägs. Den sitter fast i den sega murgrönan som bildar ett tjockt, grönt täckte runt trädet.

Jag börjar rycka och slita i murgrönan. Plötsligt känner jag en kraftig smärta i vänster underarm. Vad sjutton var det? Jag tittar ner och ser att båda armar är täckta av något gulsvart. Getingar! Tydligen hade jag hamnat rakt i ett bo som de byggt i skydd av murgrönan, och nu gick de ilskna insekterna till frontalangrepp mot marodören.

I full panik och istället för att klättra ner hoppar jag baklänges i ett desperat försök att komma undan. På något sätt lyckas jag landa utan att bryta något, och rusar undan så fort det går. Jag borstar hela kroppen och vevar med armarna. Var de kvar? Innan för t-shirten? Men nej, det verkar som om getingarna nöjt sig med den första attacken.

Uppenbarligen hade jag skrikit högt för grannen på andra sidan gatan kommer rusande till undsättning. Jag förklarar vad som hänt medan smärtan växer i armarna. Vi räknar till sex stick på ena armen och två på den andra. Men inget i ansiktet, märkligt nog.

Efter ett tag svullnar armarna upp och det bränner verkligen som eld. Ska jag åka till akuten? Nja, jag känner mig ändå inte yr eller konstig, så jag bestämmer mig att avvakta. På med lite cortisonsalva, och sen fortsatt arbete i trädgården, det går ändå inte att sitta still när det svider så förbannat.

Framåt kvällen klingar svedan av, och med ett par alvedon somnar jag utan problem. På morgonen gör det inte alls ont. Men det kliar. Och det kliar inte lite! Båda armarna känns som ett enda jättelikt myggbett, och när jag skriver detta i dag måndag är det en ständig kamp att inte riva sönder huden.

Och nej tack, jag behöver inga medicinska råd. Kollegerna har redan bistått med flera huskurer än jag trodde var möjligt.