Bild: Stödassistent Peter Johansson anser att arbetssituationen på gruppboendet där han jobbar har försämrats. Han ser att kollegor är stressade, pressade och funderar på att byta jobb. Foto: Julia Sandstén Vikberg

Stress, press och ohälsosamma scheman. I ett brev till nämnden för Individ och familjeomsorg beskriver stödassistenten Peter Johansson hur arbetsmiljön har försämrats betydligt de senaste åren.  

– Jag har jobbat på samma arbetsplats i 20 år och nu ser jag hur det går till det sämre. Brukarna får mindre tid, vi ska bara tänka på ekonomi och vi blir pressade till att arbeta mer än vi vill. Jag har en förståelse över att man har en plånbok att utgå från. Men jag ser att kollegor blir stressade, har huvudvärk, sjukskriver sig eller slutar jobba, säger Peter Johansson.

Det var i mitten av juni som han bestämde sig för att skriva ett brev för att uppmärksamma situationen på Hammerö gruppboende där han jobbar som stödassistent. Kalle Påsse Sundvall (M), ordförande i nämnden för Individ och familjeomsorg, har tagit del av brevet.

–  Han lyfter en oro för brukarna och jag tycker att det är bra att man agerar och vill lyfta det här till de förtroendevalda. Det är bra att vi får information direkt från golvet, säger han.

Enligt Peter Johansson försämrades situationen på arbetsplatsen när verksamheten gick över till ett arbetssätt som kallas för Individens behov i centrum. I samband med det infördes resurstid, som innebär att den anställda ska arbeta på andra arbetsplatser än den vanliga för att få ihop ett heltidschema.
– Personalen känner sig stressade för att man känner en press att använda sin resurstid så effektivt som möjligt vilket försvåras av alltför många arbetstillfällen på schemat. Min uppfattning är att resurstid skulle fungera bättre om man hade längre arbetspass och färre arbetstillfällen på schemat. Det hade gynnat alla. Längre återhämtning för personalen, färre dyra inbeordningar samt trygghet för brukarna med färre vikarierelationer att förhålla sig till, säger Peter Johansson.  

Verksamheten gick även över till att omfördela resurserna så att mer personal ska finnas där brukarna finns. Men enligt Peter Johansson är mätningarna som värderar stödbehovet inte kompletta. 

– De mäter enbart brukarens fysiska behov, som behov av stöd med att duscha eller gå på toaletten. Men de glömmer brukarens psykiska behov, säger han.

Kalle Påsse Sundvall tror att de nya arbetssätten kan fungera olika bra på olika arbetsplatser.   

– På det här gruppboende upplever man det så här, medan andra kanske tycker att det är det bästa som har hänt. Generellt sett kanske det fungerar bra. Vi måste utreda varför personalen på gruppboendet upplever det så här och åtgärda det, säger han.

Men stödbehovsmätningarna tycker han dock är en nödvändighet. 

– Jag tror att vi har kompetenta medarbetare som tar med fler faktorer än enbart de fysiska i analysen. Men man kan ha olika åsikter kring mätningen och vi tar till oss hans åsikt, säger han.

Kalle Påsse Sundvall berättar att nämnden är medveten om att det finns en del utmaningar på gruppboendena och man håller därför redan på att se över det här. Dagen innan nämnden mottog brevet hade de ett möte om just detta.

– Vi gav förvaltningen i uppdrag att se över hur det ser ut med schemaläggning, bemanning och sjukskrivning och var det finns brister på gruppbostäderna. Det kan bli så att det visar sig att det vi trodde var en bra idé inte fungerar här och då får vi se över det, säger han.  

Peter Johansson hoppas på att en förbättring, men han har redan börjat fundera över om han ska jobba kvar eller inte.

– Man börjar se över sina alternativ, säger han.