08 April 2021 16:00 | Christina Nordwall

Att det är stärkande och hälsosamt i fjällen, det är det flera som har sjungit om. Och visst är det. Men i brist på närliggande fjäll kan det vara hälsosamt med promenader också. Det gäller bara att ta sig ut och det kan vara riktigt motigt ibland.

Därför gick jag med i en stegtävling på jobbet. I tävlingen deltar ett stort antal företag som tävlar mot varandra. Vi är också indelade i lag på jobbet och har dessutom ett individuellt mål (om man vill). Vissa av kollegorna är riktigt rutinerade och var med även förra gången det begav sig, i mörker, kyla och eländigt väder. Då tyckte jag inte det verkade lockande.

Inget problem

Men nu var min tanke att eftersom det är vår och faktiskt rätt skönt ute ibland skulle det nog inte vara något problem. Kanske rätt härligt till och med. Dessutom skulle pressen från de andra kollegorna sätta fart på mig. Det skulle ju vara pinsamt att komma långt efter de andra. Så tänkte jag. Men det blir sällan som man har tänkt sig.

Jag började med en mjukstart eftersom jag vet av tidigare erfarenhet att om jag går ut för hårt blir inte bra. Ja, jag är en av dem som alltid köper årskort på gymmet och nya träningskläder när jag kommer i träningstaget. Tyvärr brukar jag tröttna rätt fort…

Laddad till tänderna

I slutet av första veckan hade jag lämnat mjukstartstadiet och steppat upp ordentligt. Jag var laddad till tänderna, tyckte jag själv. Men efter att ha sneglat på kollegornas otroligt flitiga promenerade (ja, man kan följa de andras resultat) började tävlingsinstinkten få grepp om mig. Hur i hela friden hann de promenera så mycket? Jobbade de aldrig…?

Här gällde det att räkna steg. Med stegräknaren som ständig följeslagare började jag i tanken utöka mina promenader. Jag gick och gick och gick. Men mest i tanken.

Då blev jag plötsligt förkyld! Så typiskt! Motionera bör man ju inte göra när man är sjuk och inte orkade jag heller, så där var jag borta ur tävlingen. Rent resultatmässigt. Det drabbade även mitt lag så klart som sackade efter när en deltagare inte kunde gå så mycket.

Min plan

Men skam den som ger sig. Det individuella målet går fortfarande att uppnå. Och det jagar jag nu. Efter mjukstart, upptrappning och sängläge är det dags för mjukstart och upptrappning igen. Det passar rätt bra eftersom påsken brukar innebära mycket mat och godis. Då kan det bli riktigt bra att ordentligt uppvarvad ge sig ut i promenadspåren igen efter påsk. Det är i alla fall min plan. Men som sagt, det blir ju sällan som man tänkt sig.

Läs fler krönikor här