Annons

Stark gemenskap i Stråvallas vilda västern

I helgen fylldes Robert Roséns hemmasnickrade westernby av cowboys, banditer, sheriffer och andra vilda västern-karaktärer. 

– Här får man vara vem man vill, säger Robert Rosén.

Familj | 26 September 2020 15:40

Mats Larsson, Janiina Nummelin, Liam Rosenquist, Mathias Hjelm, Jan Lindqvist och Frank Hengst är några av de som gillar att gå all in med tidstypiska kläder.

FOTO: Ingrid Ramberg

Intresset för den amerikanska 1800-talskulturen har Robert Rosén haft sedan barndomens cowboyfascination. När hans och hustrun Annelies barn var små besökte familjen temaparken High Chaparral i Småland varje sommar. Men vad är det egentligen som lockar med just vilda västern? 

– Dels tycker jag att det är trevligt att titta på, men egentligen är nog grejen mitt behov att komma bort. High Chaparral blev en sorts fristad, säger Robert. 

Robert Rosén (i vitt) har odlat sitt intresse för vilda västern och byggt upp en temaby i sin trädgård.

För ungefär tio år sedan började han bygga på sin egen fristad i trädgården i Stråvalla. Ett ladugårdsloft inreddes till festlokal och en saloon i trä uppfördes intill. Sedan dess har det fyllts på med byggnader. Idag finns där bank, fängelse, sheriffkontor, butik, ja allt man kan förvänta sig av en westernby. Åtminstone nästan: 

– Jag har en idé till, men min annars relativt toleranta fru har sagt nej… Men alla westernstäder hade en kyrka, och jag har material för att bygga en kyrka på kullen här, ler Robert.

Vardagen försvinner

Redan när saloonen stod klar började Robert bjuda in likasinnade till träffar i sann vilda västern-anda, två gånger om året. Upplägget ser ut som följande: folk från olika delar av vårt avlånga land kommer till Stråvalla en helg, gör sig hemmastadda antingen i någon av stugorna på gården eller i egna husvagnar, och så umgås de i 48 timmar i vilda västern-byn. De ägnar dagarna åt gemensamma aktiviteter och nätterna åt fest.

– Så snabbt man får på sig kläderna så kommer man ifrån vardagen, den försvinner helt, säger gästen Frank Hengst.

Traditionen fick ett avbrott i våras på grund av coronan. Därför var det extra kul för helgens omkring 35 deltagare att träffas, utomhus och med försiktighet. 

“Vi är som en familj”

Runt lägerelden mitt i westernbyn sitter ett glatt gäng i tidstypiska kläder. Det är sen lördagsmorgon och en frukostgryta puttrar över elden. Många i gänget känner varandra sedan tidigare, i huvudsak från High Chaparral där flera av dem även jobbat. Gruppen präglas av en stark gemenskap.

– Vi är som en familj, på gott och ont. Robban och Annelie har skapat vår tillflyktsort, här hanterar vi varandras olika sidor och när vi ses känner man verkligen att man kan vara sig själv, säger Janiina Nummelin som har varit med på många av Roberts westernträffar.

Hon får medhåll av de andra runt lägerelden. 

– I vardagen är det vanligt att man frågar vad folk jobbar med och hur de bor, för att kunna placera in dem i fack. Här umgås vi på premisserna att vårda ett gemensamt intresse. Det finns människor jag har känt i tio år utan att veta vad de jobbar med. Här får man vara vem man vill, vi kategoriserar inte, säger Robert. 

Trots att gruppen är så sammansvetsad är det inte svårt att komma in som nykomling. Det berättar Mats Larsson från Göteborg som hittade evenemanget genom Facebook:

– Det är första gången här för mig. Jag tycker om den välkomnande atmosfären och kamratandan, man blir snabbt en i gänget.

– Den här tidseran för oss samman, så det är ett historiskt intresse också, fortsätter Mats, som har jobbat på High Chaparral och därför är bekant med några av de andra deltagarna.

Rykande krut 

När Norra Hallands bil lämnar vilda västern i Stråvalla börjar klockan närma sig lunchtid. På westergängets schema för resten av dagen står femkamp och pang-pang. De som vill skjuter med revolverreplikor eller licensbefriande gamla 1800-talsbössor laddade med svartkrut. 

– Det ryker som skam och luktar väldigt speciellt. Det är en kul grej, säger Robert. 

Robert har en hel del tankar och visioner om hur westernbyn kan förbättras framöver. Att renovera eller byta ut saloonen, som börjar få några år på nacken, blir nog nästa projekt.

– Att bygga på det här är själslig rekreation, men att sitta ensam här är ju meningslöst. Det är när det kommer hit folk som man får se det leva upp, resten av året är det tomt och tyst, säger Robert Rosén. 

Butik finns såklart i byn.
Banditer får passa sig så att de inte åker in i finkan.

KOMMENTERA ARTIKELN

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.

Läs Även

Villkorligt för vild vansinnesfärd

Kungsbacka Villkorlig dom och 50 timmars samhällstjänst. Det blir straffet för den 23-årige man som i början ...

Nobben för Långabron

Bostad Det blir inget ekonomiskt bidrag till en nybyggnad av Långabron i Särö. Det är kommunledningens ståndpunkt. – Vi ...

Åtalas för otillåten pepparspray

Blåljus En man i 50-årsåldern åtalas för innehav av flera patroner OC-spray, som är pepparspray som till exempel ...
Annons