Det har varit ett bra år för grabbarna i Kungsbacka judo. Här från vänster: Adam Hallén, Anders Stenman och Hugo Trommestad. Foto: Caroline Holmgren
Tävlingssäsongen är slut för i år. Pallplaceringarna har rullat in. Men glädjen för judokillarna finns inte bara i att slå motståndarna i mattan – utan framför allt i gemenskapen.
JUDO. Det har blivit lite av ett medaljregn över två av Kungsbacka judos medlemmar under året, både i klubbtävlingar och större mästerskap. Av 20 tävlingar har Hugo Trommestad fått pallplaceringar på alla utom tre tävlingar och Adam Hallén på alla utom en.
Båda är med i Kungsbacka judos elitsatsningsgrupp, där de får specialträning av Philip Beck. Sedan i somras tränar de även tillsammans med jämnårige Anders Stenman, som kom till klubben från Varbergs judoklubb.
– Det var då det började lossna för mig. Jag ville ha energin. Innan var det nästan alltid bara jag, min pappa och bror på alla tävlingar, säger Anders Stenman.
"Vi har alltid varandra"
Trots att trion följs åt på träningar och tävlingar, blir det aldrig någon inbördes konkurrens. Dels för att de tävlar i olika viktklasser, men främst för att de är lagkamrater.
– Vi har alltid varandra. Vi stöttar och peppar varandra, säger Adam Hallén och Anders Stenman håller med.
– Det var det jag saknade i Varberg. Jag hade ingen att värma upp med, men nu har jag klubbkamrater, säger han.
Att det var kampsport som gällde visste trion tidigt.
– Vi tävlar mycket och lär känna massa folk i hela landet, det är roligt, säger Adam Hallén.
– Ja även om det är en individuell sport så är det mycket lagkänsla. På tävlingar går man efter och säger ”bra jobbat” till den andra man tävlat mot, man är mer vänner, fyller Anders Stenman i.
Läs reportaget i sin helhet i fredagens tidning.
"Tycker de fångat våran resa ganska bra"
Vattenfall vill samarbeta med Kungsbacka
Dokument: I huvudet på hörnrusaren
Mannen döms även för vapenbrott och förolämpning
Nathalie Steffner, 33, hade det många drömmer om. Villa, familj och företag. Utifrån såg livet nästintill perfekt ut, men inuti var det tomt och ångesten var stor. Var det här verkligen så livet skulle bli? Nej, inte för Nathalie. – Det har varit en resa, säger Nathalie som idag är en av Sveriges mest uppskattade mentala coacher.




