09 Augusti 2020 16:00 | Ulrika Wahlström

I en tid då socialt avstånd är ett mantra har jag i sommar fått erfara många härliga möten med människor i vår fantastiska kommun. Jag bjuder här på några glimtar.

Springer i skogen som förenar Södergården vid Västra Hagen med Gräppås mitt på Onsalahalvön. Plötsligt står en lös häst framför mig! Jag möter ofta älgar och vildsvin, men de kan jag hantera. En häst är okänd mark. En ägarinna gör sig synlig och berättar lugnt att hästen är gammal och att det går fint att passera. Vi pratar vidare. Hon jobbar med hästar och jag är varmt välkommen till henne om jag vill närma mig hästar. Jag lovar att fundera på det och kutar vidare för en stärkande fika på restaurangen på golfbanan mitt på Onsalahalvön.

Jag och 11-åriga sonen tar bilen ut på snirkliga vägar till Mönster naturreservat. Vi känner inte till området, så vi söker kontakt med ett par som vi får syn på. Vi imponeras av deras samspel korna som betar här och berättar att vi nyligen var vid Mårtagården och gick supernära kossorna och de nya kalvarna där. Först efteråt såg vi skylten som upplyste om att det ej var lämpligt att passera nyblivna komammor.
Mannen skrattar. Det visar sig att paret äger både kossorna på Mönster och vid Mårtagården. Köttet de producerar säljs lokalt på gårdsbutik i Bröndome. Vi får slå följe med bonden och hans fru. De visar lotstornet och tipsar om en härlig badplats. På köpet får vi historia kring hur bondens släkt har bott här i flera hundra år. När paret förstår att sonen har ett gediget intresse för just bondgårdslivet bjuder de oss att kika förbi dem vid tillfälle för att se på djur och maskiner.

En annan dag cyklar jag och sonen till Hjälm. Efter att ha passerat ett stort hägn med alpackor kommer vi till en underbar handelsträdgård där vi stannar för glass. I Hjälm badar vi i fina Stensjön och kommer i samspråk med en man som är ute och fotograferar djur och natur. Han brukar tydligen få bilder publicerade i Norra Halland. Han bjuder på tips om vandringsleder mellan Hjälm och Fjärås, och dessutom visar det sig att han har varit granne med ett par av våra nuvarande grannar. Det känns nästan som vi känner varandra!

Tillsammans med en väninna cyklar jag till ut på vackra Vässingsö. Vi möter ett konstnärspar som varje sommar hyr en 1700-talslänga här och vi bjuds in att gå husesyn. Det är verkligen som att resa tillbaka i tiden! Just det här berättar jag euforiskt för mina barn. De blir arga och påminner mig om att jag alltid förmanar dem att aldrig följa med främlingar och nu sitter jag tydligen här och säger att det är okej att gå in till dem. I coronatider dessutom! ”Jamen, de var ju trevliga!” börjar jag och hör hur illa det låter. Jag berättar inte för barnen om att jag har tänkt att vi ska besöka en okänd bonde och en främmande hästkvinna också.