Ovanligt bra år för ljunghonung
Bärnstensfärgad och seg som sirap rinner honungen. Inne i den lilla boden med slungan är det nästan 30 grader varmt. Så är det inte heller vilken honung som helst som ska tas om hand, utan ljunghonungen, och den kräver speciella förhållanden.
Honungsdoften slår emot en när man öppnar dörren. Här inne har Marie-Louise och Bror Simonsson, som bor mellan Kungsbacka och Fjärås, slungat honung i många år. Stora rostfria kärl trängs med bland annat honungsslunga (en slags centrifug), vax och silar.
Vanligtvis räcker det med normal rumstemperatur när man slungar, men ljunghonungen är svår att få loss från vaxkakorna. Den sitter hårt fast, är seg och geléaktig i konsistensen.
Högst vart femte år
Det är högst vart femte år man får en så stor skörd av ljunghonung som i år.
– Vanligtvis är det alldeles närmast kusten som ljungen blommar bäst, med blommor som producerar nektar. För det behövs fukt och värme över 20 grader. Men i år har den blommat bra även inne i landet. Juli var visserligen blöt och kall, men sen kom värmen, säger Marie-Louise.
Hon vet vad hon pratar om och har varit ordförande i biodlarföreningen i Kungsbacka under många år och även hållit i många kurser. Intresset för biodling har vuxit stort de senaste åren.
– Vi har fått dubblera kurserna, säger hon.
– Och många får antagligen sin första ljunghonungsskörd i år.
Olika sorter
Marie-Louise Simonsson understryker att det är skillnad på honung och honung.
Och just ljunghonung kräver alltså speciell behandling.
– Nyckelorden för att få ut den är värme, perforering och hushållsvisp, säger hon.
Värme behövs för att få hela ramen ordentligt genomvarm. Är den uppåt 30 grader går det lättare, ljunghonungen blir mer lättflytande.
– Men vi har även en så kallad perforator, säger Bror Simonsson.
– Den gör ett hål i varje cell, så att honungen liksom tappar greppet.
Delikatess
Just ljunghonung anser många vara en riktig delikatess, i alla fall i dessa delar av landet enligt Marie-Louise.
– I Skåne däremot tycker man mycket om rapshonung.
Den senare är ljus och kristalliserar fort, ljunghonungen håller sig flytande mycket längre.
– Den innehåller förhållandevis mycket fruktos.
– Rapshonungen däremot mer av glukos, en annan sockerart.
Ljunghonungen rinner ut från slungan ner i första silen.
Behöver vispas
Den lilla boden för honungshanteringen byggde paret i trädgården när de odlat bin några år och antalet bikupor växte. Nu har de 22 stycken. Slungan står i ena hörnet.
Fyra vaxkakor får plats i den.
Från slungan rinner honungen ner i grovsilen, men här blir det ofta stopp. Inte på grund av att silen har korkat igen utan på grund av honungens konsistens. Det är nu man behöver vispen. För när honungen vispas rinner den lätt vidare.
– Precis som när man rör tixotrop målarfärg för att få den rinnande, förklarar Bror.
Efter slungningen är det dags för silning, i flera omgångar, och sedan tappas det flytande guldet på burk.
– Ljunghonungen luktar kraftigt och nästan lite kryddigt. Den som inte har smakat tycker jag ska passa på i år, säger Marie-Louise.
Fler reportage:
En sort för alla smaker
Ozon – mirakelprodukt eller hälsorisk?
Hög tid för höstiga aktiviteter i trädgården
Ta vara på äpplena – gör syrlig must
Doft – en uppstickare i höstens trender