Entusiast.I hela sitt liv har Mats Olsson intresserat sig för ödlornas liv, men på senare år handlar det om hur djuren kan hjälpa oss att förstå åldrande och sjukdom hos människor. Foto: Kristian Alm
Kan en liten ödla på Onsalahalvön hjälpa oss att förstå sjukdomar och åldrande hos människan? Det hoppas forskaren Mats Olsson, som ägnat hela sitt liv åt reptiler och amfibier.
– Redan som liten plutt blev jag intresserad av fiskar och ödlor. Ja, egentligen är jag väl passionerat intresserad av djur överhuvudtaget!
Professor Mats Olsson tar emot på ett pyttelitet tjänsterum fullpackat med böcker på zoologiska institutionen i Göteborg.
Efter många år bland Australiens ökenödlor är han nu tillbaka mer permanent i den västsvenska dimman och har slagit sig ner på Onsalahalvön.
Där har han nära till sandödlan, ett litet kräldjur han följt, fångat och studerat i 30 år.
Men även om intresset för djur och ödlor finns kvar, så är de numera mer ett verktyg i Mats Olssons forskning om genetiska förändringar påverkar livslängd och sjukdomar och hur det kan få oss att förstå liknande samband hos människor. Det handlar om de så kallade telomererna, ändarna på kromosomerna, som hamnat i forskningsfokus de senaste åren.
När kroppcellerna delar sig, förkortas telomererna, och till slut dör cellen. Korta telomerer är alltså inte så bra. Å andra sidan är långa telomerer på en cancercell inte heller bra, för då klarar den fler delningar.
Men var kommer ödlorna in? Jo, de skiljer sig inte så mycket från människor när det gäller telomerfunktionen. Däremot när det gäller livslängd. Alltså går det snabbt att se hur genetiken påverkar utvecklingen.
Läs hela reportaget i fredagens papperstidning.
Representerar alla kommunanställda och vill att det ska synas
Få älgar, men resultatet måste jämföras med traditionell inventering
Lasse Kronér gör sin egen grej och bjuder in favoritartisterna till sköna kvällar på Tjolöholm.