03 September 2020 11:44 | Christina Nordwall

En dryg vecka in på semestern sa den ifrån. Den ville inte vara med längre. Efter månader av molande småvärk var det plötsligt totalstopp. Jag kunde inte röra min högra arm. Och det gjorde ont. Stå, sitta eller ligga, det spelade ingen roll. Det gjorde lika ont vilket som. Nu finns det ju de som har det betydligt värre och är allvarligt sjuka och att besvära doktorn med en sådan småsak kände lite pinsamt. Men efter ytterligare någon dag insåg jag att det var nödvändigt.

Helt skev

Läkaren tittade barskt på mig och konstaterade att jag var helt skev. Axeln hängde en bra bit ner och en tablettkur rekommenderades. Om inte den hjälpte var det sjukhuset som gällde blev jag tillsagd. När jag käckt undrade om jag kunde göra några övningar för att skynda på läkeprocessen, som att simma exempelvis, tittade hon bara medlidsamt på mig och undrade: ”och hur ska du kunna göra det?”.

Knapra tabletter

Jag började lydigt knapra tabletter och insåg att det inte är bra att vara extremt högerhänt. Sambon fick hjälpa mig med allt. En enkel sak som att få på mig kläderna visade sig vara ett tvåmansprojekt. Halvt ihopvikt med sambon som assistent lyckades jag tråckla på mig sådant som var enkelt att ta på. Inte nödvändigtvis snyggt. Tvätta håret gick bra med en hand men att göra en tofs av håret var helt hopplöst. ”Oh nej, är det dags för det trixet nu igen”, suckade sambon som inte riktigt tyckte att det här med att göra frisyrer var hans grej.

Fick bli skuggan

Däremot slapp han följa med på toa. Och att bada i den 30-gradiga värmen (eller rättare sagt stiga ner i vattnet) var helt enkelt för omständligt med tanke på påklädningsproceduren för att vara värt det. Det fick bli skuggan istället. Det gällde också att komma på maträtter som gick att sleva i sig med vänsterhanden. Ingen mat som innebar inblandning av mer än ett bestick var aktuell.

Livet lekte

Tablettkuren hjälpte inte och en ny läkare gav mig en kortisonspruta. Redan några timmar senare lekte livet. Smärtan minskade och armen gick att röra. Oj, vad den gick att röra. I två dagar. Men nu några veckor senare och besök hos sjukgymnast börjar den bli lite bättre. Och jag har fått ett nytt intresse. Jag googlar på ergonomiska arbetshjälpmedel. Inte riktigt lika skoj som att odla men ändå. Jag har också blivit mer vänsterhänt. Det är bra. Och det här med att man ofta blir sjuk på semestern när man slappnar av, det vill i alla fall jag hävda stämmer. Även om vetenskapen säger något annat.

Läs fler krönikor här