Så var Alens sjunde resa till krigets Ukraina
Av Johanna Simonsson
Alen Stefanac åkte till Ukraina med hjälpmedel för sjunde gången över påsken. Resvägen fick ändras om men allt material levererade till tacksamma mottagare.
Alen Stefanac med de personer som tog emot både bilar och gods. Foto: Privat
Alen Stefanac och hans vän började köra ner till Ukraina på långfredagen. De två bilarna de hade med sig var lastade med bland annat sjukvårdsutrustning, mediciner och skyddsvästar.
Resan tog en knapp vecka och all hjälp kom fram till glada mottagare. Men resan gick inte helt som planerat. Tanken var att Alen och hans vän skulle leverera en av bilarna i Bachmut.
– Där hade ryssarna tryckt på så mycket så av hänsyn till oss så blev vi inte insläppta åt det hållet.
Istället åkte de till Kiev och lämnade bilen där. Allt material som donerades togs tacksamt emot.
– Vi hade alltifrån kamouflagefärgad presenning för skyttegravarna till bandage och andra akuta hjälpmedel. Ukrainarna är väldigt glada över den hjälpen de får.
Besökte Denna resan hade Alen och hans vän lite tid över och beslutade sig för att besöka Butja. Staden anfölls i början av Rysslands invasion och många människor chockades av bilder på döda människor på gatan och massgravar.
– Vi åkte till monumentet som de satt upp. Detta var en massaker och det ska inte få hända att krig förs mot civila. Jag är annars emot krigsturism, men här kände jag att jag ville visa min respekt.
Trots att några av husen som bombades står orörda tycker Alen att staden byggts upp snabbt.
– Det var overkligt att för ett år sedan var det rena krigsbrott här, men samhället fungerar och människor lever vidare.
Medan de var här blev Alen och hans vän tillsagda att inte avvika från asfalten eftersom det finns mycket minor.
– Vid ett tillfälle hörde vi att det smällde men jag var inte så orolig. Det var skyltat och vi hade koll på området.
Alen Stefanac besökte staden Butja. Foto: Privat
FlyglarmDet som förvånade Alen mest under resan var att detta var första gången som har varit i Ukraina utan att höra ett flyglarm.
– Det enda vi hörde kom när vi stod i gränskontrollen mellan Ukraina och Polen. Jag och många andra har en app som börjar tjuta när det får ett flyglarm så det blev mycket ljud i tullkontrollen. För oss var det bara att fortsätta igenom och varningen släcktes ner ganska snabbt.
De nästintill obefintliga flyglarmen samt att Alen umgicks mycket med människor från armén gav lite utrymme för oro.
– Det kändes tryggt och som vanligt på något sätt. Det är det som är så konstigt i ett land i krig att allt bara fortsätter. Men hur mycket hade vi märkt om det var krig i Stockholm?
Ny resaPå torsdagen den 13 april kom Alen hem till Frillesås och sin familj igen.
– Det är alltid lite overkligt när man kommer hem till vardagen och det normala igen. Men man kommer in i det snabbt.
Redan nu har Alen planerar på att åka ner till Ukraina en åttonde gång om ungefär två veckor. Om man vill donera hjälpmedel kan man skicka meddelande till Facebookgruppen "Samarbete för Ukraina SFU".
Volontär. Alen Stefanac och en av bilarna som han körde ner till Ukraina över påsk. Arkivfoto: Johanna Simonsson