Polisen på jakt efter kvinna som lurat åldringar

Av Elisabeth Däljemar

Polisen befinner sig under sena måndagskvällen i Kullavik, på jakt efter en kvinna som misstänks ha försökt lura av tre pensionärer i 85-årsåldern på deras besparingar.

Det första bedrägeriförsöket polisanmäldes vid 21-tiden.
Två makar i 85-årsåldern hade fått ett samtal från en anställd på ”Spärrkonto” som ringde upp för att berätta att de utsatts för ett bedrägeriförsök. Kort därpå kom en kvinna på besök till makarna. Via deras bankkort och BankID försökte hon höja beloppsgränsen på deras swishtjänst och lura av pensionärerna deras bankmedel.
Det fräcka bedrägeriförsöket polisanmäldes av de utsatta makarnas son som befinner sig i Spanien.
Så snart han fick kännedom om vad som hänt kontaktade sonen föräldrarnas bank. Genom sitt snabba agerande lyckades han troligen hindra bedragarna från att ta ut 30 000 kronor från föräldrarnas bankkonto.
Senare på kvällen slog en annan Kullavikspensionär, född 1939, larm om att hon utsatts för ett liknande bedrägeri, av en kvinna som besökt henne i hemmet.
Det är denna kvinna polisen nu spanar efter i Kullaviksområdet. Hon misstänks inte bara för de två så kallade åldringsbrotten i Kullavik, utan även för ett snarlikt bedrägeri som under måndagen förövades i södra Mölndal.
Bedrägeriet är inte det första åldringsbrottet som har anmälts till polisen i Kungsbacka på senare tid.
– Nej, detta är inget nytt. Det har pågått i månader och år. Men nu är det extremt mycket. Och bedragarna är väldigt fräcka och ”modiga”, säger polisens presstalesperson Stefan Gustafsson till Norra Halland ikväll.
– De har upptäckt att det är lätt att komma över pengar på det här sättet. Offren är ofta gamla och sjukliga som därför kan ha svårt att redogöra för vad som hänt. De tillhör dessutom en generation som litar på folk, fortsätter han.
Bedragarna har specialiserat sig på att länsa äldre personers bankkonton och smyckeskrin genom att lura till sig bankkort, koder och bereda sig tillträde till offrens bostäder, ofta under förevändning att de ska skydda dem mot brott.
Ibland rör det sig om utländska ligor som reser runt i Sverige. I andra fall är det bofasta svenska brottslingar som nischat sig mot äldre.
– De som sysslar med sådant här gör det ofta på heltid. De har inga som helst moraliska betänkligheter. De bryr sig inte det minsta om vad personerna vars tillgångar de länsar har kvar när de lämnar dem. De tar allt – besparingar och smycken, säger Stefan Gustafsson.
– Problemet är landsomfattande och det är oändligt mycket pengar som försvinner på det här sättet. Det kan handla om miljonbelopp. Ett helt livs besparingar och alla smycken man äger är plötsligt bara borta, på några få minuter. För de enskilda som drabbas är detta en tragedi utan dess like! fortsätter han.
Hur tar bedragarna reda på vilka det kan löna sig att försöka lura?
– Vi lever i ett öppet samhälle där man med ett enkelt knapptryck på datorn kan ta reda på hur gammal en person är och var vederbörande bor. Många äldre lever dessutom ensamma, utan daglig kontakt med vare sig anhöriga eller grannar.
Finns det något man som enskild kan göra för att försvåra för sådana här bedragare?
– Vi brukar uppmana alla som har anhöriga som är äldre än 65 att prata med dem om detta, så att de äldre verkligen förstår att man inte kan lita på alla. Banken, polisen och liknande ringer aldrig upp eller gör hembesök på det här sättet. Vi behöver även bli bättre på att bry oss om våra grannar. Det räcker inte att bara hälsa någon gång då och då när man möts i trapphuset. Det är bättre att vara lite ”nyfiken” och småprata mer med varandra till vardags. Vi behöver engagera oss mer i våra gamla. De behöver vår hjälp just nu.