Person på boende föll – fick inte smärtlindring

Av Christina Wagner

Ett fall på ett boende i kommunen ledde till bruten arm, bruten käke och en mindre hjärnblödning. Efteråt fick personen inte tillräckligt med smärtlindring, först efter flera dagar och när anhöriga påtalat det sattes rätt dosering in.

Händelsen inträffade torsdagen 14 juli i år på ett demensboende i Kungsbacka. En person på boendet ramlade över en rollator och föll så illa att det orsakade en bruten arm, bruten käke och mindre hjärnblödning. Personen fördes till sjukhus, där konstaterades att armen inte gick att gipsa, att käken inte behövde stabiliseras och att hjärnblödningen inte behövde operation. Istället skickades patienten hem med mitella till armen, läkaren på akuten ordinerade smärtlindring vid behov.
Personen ramlade även ur sängen två dagar senare, varefter läkaren ordinerade "restriktiv behandling och att man skulle avvakta vidare åtgärder", trots att dementa kan ha svårt att uttrycka sina behov.

Skrek av smärta
När anhöriga besökte på lördagen hade personen märkbart ont. Vid blöjbyte skrek personen av smärta och hade inte heller mitellan på armen som avlastning. Det enda som getts för att lindra smärtan var paracetamol eller morfinkapslar vid behov, ingen kontinuerlig smärtlindring hade ordinerats. Personen hade svårt att svälja medicinen. Anhöriga krävde att få prata med läkaren från sjukhuset och sjuksköterskan på boendet för att få adekvat smärtlindring. De fick till stånd morfinplåster först på söndagen som verkade hjälpa, men det dröjde ända till måndagen innan de sattes in kontinuerligt.
Det är det senare som gör att de anhöriga vänt sig till Patientnämnden i Halland, de vill att rutinerna ses över. De anser att patienter kan falla mellan stolarna när boendepersonal förlitar sig på sjukhusets ordination när smärtlindring inte fungerar, och att boendets läkare borde se över ordinationerna. "Att ge en dement människa smärtlindring "vid behov" är vanskligt eftersom det kräver att den som ger vård klarar att läsa av. Vid så svåra skador borde det vara självklart att schemalägga smärtlindring" skriver de.

Allvarlig brist
Enhetschefen på boendet konstaterar i sitt svar till Patientnämnden att dokumentationen brustit från omsorgspersonalen om personens mående efter fallet. De skulle ha tagit kontakt med sjuksköterska om förändrat hälsotillstånd men inga kontakter togs med legitimerad personal, en allvarlig brist som kommer tas upp med medarbetarna som lärande exempel. Riktlinjer för dokumentation ska gås igenom för förbättrad kommunikation i framtiden.
De anhöriga frågar sig också om det inte borde vara självklart med ett hälsoteamsmöte, när omständigheterna förändras så hastigt som här. Enhetschefen svarar att det i regel inte görs, samverkan brukar fungera, men att det hade varit gynnsamt i det här fallet. "Vi tar nu nya tag med en öppen och god dialog internt mellan professionerna samt mot närstående. Händelserna och deras utredning kommer att användas för att förbättra verksamheten i framtiden".