”Mina tankar är alltid i Ukraina”

Av Johanna Simonsson

För exakt ett år sedan startade kriget i Ukraina och miljontals människor har sedan dess flytt landet. En av dem är 19-åriga Zhanna Amirhanova som bor på Bukärrsgården.
– Varje dag är mina tankar i Ukraina. Varje dag.

Runt ett bord sitter det flera ukrainska flyktingar och lär sig svenska tillsammans. De övar på att komma på ord som börjar med bokstaven g. Ord som granne, gift och gul hörs. Tillsammans med sin mamma Oksana Amirhanova sitter Zhanna och övar på orden.
– Vi kom hit tillsammans med min syster, pappa och mormor. Hon är 82 och det har varit extra jobbigt för henne att lämna Ukraina, berättar Zhanna Amirhanova på engelska.
För familjen är det andra gången de flyr undan ett krig.
– År 2014 när Ryssland ockuperade Donbass var vi tvungna att lämna vårt hus och min familj. Vi flydde från Luhansk till Kiev. År 2022 blev vårt andra krig, säger Oksana.

Trivs
Nu bor de på Bukärrsgården och Zhanna berättar att de trivs i Sverige.
– Jag älskar vädret och maten här. Speciellt kanelbullar.
– Jag gillar prinsesstårta, flikar Oksana in med ett skratt.
– Det är en bra plats för människor att bo. Speciellt om man har ett jobb. Vi har inga svårigheter här för så många volontärer hjälper oss. Språket är den enda svårigheten.
Utöver att studera jobbade Zhanna även med administration på ett kosmetologicenter i Ukraina. I Sverige kan hon inte jobba än eftersom hon inte kan svenska tillräckligt bra, berättar hon.
– Vi har inte så mycket tid just nu att gå ut och bara ha skoj. Jag studerar fortfarande på distans men mest försöker vi verkligen lära oss svenska. Det är svårt för vi bor med andra ukrainare och pratar bara vårt modersmål.




Medel till Ukraina
Suzan Al-Baiti kom också till Sverige från Ukraina i mars förra året. Hon berättar att hon ibland håller försäljningsmässor för att kunna skicka medel till Ukraina.
– På många platser i Ukraina finns det praktiskt taget ingen el och jag måste hjälpa till. Jag skickar bland annat powerbanker. Jag är tacksam till kommunen för att jag ibland kan få ha en försäljningsmässa så jag kan skicka hjälp till Ukraina och de människor som nu är där utan el och mat.
Hon bor på Bukärrsgården med fyra av sina barn. Hennes äldsta son är däremot kvar i Ukraina.
– Jag har väldigt många släktingar kvar i Ukraina. Mina föräldrar, min bror, hans fru och så min son. Hur ska jag kunna vara kvar här?

Vill hem
Oksana och Zhanna kollar nyheterna varje dag och följer vad som händer i Ukraina.
– Vi ler men mina tankar är alltid i Ukraina och på min familj. Jag kan inte sluta tänka på det. Vi vet aldrig om detta kommer bli dagen som vår familj eller våra vänner dör. Jag känner mig säker här, men det är väldigt stressigt.
När det är möjligt vill de båda flytta tillbaka till Ukraina.
– Nu är det för farligt, men när kriget är över så vill vi tillbaka. Jag saknar min frihet, mitt jobb och självklart min familj, säger Oksana.
Zhanna längtar också hem och hoppas att kriget snart tar slut.
– Jag har min pojkvän kvar i Kiev. Vi försöker prata varje dag. Jag hoppas de ryska soldaterna lämnar mitt land och att vi fortfarande är självständiga. Mitt hem är fortfarande i Ukraina, säger Zhanna.