Miljövänligt när dukar får ersätta färg

Av Christina Forlin

Skrovdukar i stället för miljöstörande båtbottenfärg fungerar. Det visar försök i Enens hamn i Onsala.
– Båtägare som har provat är nöjda, säger Anders Lorén, miljöansvarig i hamnen.

Det var förra året som hamnen fick Lova-bidrag av länsstyrelsen för 14 skrovdukar att testa under sommaren. Satsningen slog väl ut, och båtägare som var med i projektet kommer fortsätta på den miljövänliga vägen.
– Tanken var förstås att visa att det fungerar, och på så vis få fler att gå över till dukarna, säger Anders Lorén.
Han har en bakgrund som kemist på Rise, och har under flera år drivit miljöarbetet framåt i hamnen där man gör vad man kan för att minska belastningen på havsmiljön. För två år sedan skrotades 20 tvåtaktsmotorer, och förra året drog alltså kampanjen mot båtbottenfärger i gång.
Enligt Anders Lorén fungerar skrovdukar mycket bra för mindre motorbåtar upp till 6,5 meter, de som dominerar i Kungsbackafjorden.
Ungefär 70 kilo musslor blir påväxten under en sommarsäsong, och det är hanterbart.
– Men har du en större båt kommer skrovduken med påväxt väga uppåt 200 kilo och då blir den tung och bökig att hantera på hösten vid upptagning, säger Anders Lorén.
Fortfarande ligger de flesta båtarna på land denna soliga dag i slutet av mars, men de två som redan är i vattnet har fått en skrovduk under sig.
– Duken vi använder ligger dikt an båten, och resultatet blir att musslor och annat växer på duken i stället för på båten. Duken skapar en mörk och näringsfattig miljö där djur och alger inte trivs, säger Anders Lorén.

Sanera färg
I Lova-projektet förra året ingick även att identifiera och sanera båtar med gammal riktigt giftig bottenfärg.
– Den kallades TBT-färg (Tributyltenn-färg), och innehöll bland annat tenn i organisk form, säger Anders Lorén.
Den färgen är förbjuden sedan länge, i stället är det nu koppar och zink i färgerna. Ganska giftigt det också förvisso men inte på långa vägar som TBT.
– Koppar och zink har inte någon långväga påverkan, det vill säga långt från båtarna. De ger lokala problem då flagor kan hamna vid hamnar och bryggor, säger Anders Lorén.
– TBT är mycket giftigare, cirka 1 000 gånger, och har därför både en lokal och regional effekt.
Dessvärre finns den gamla tenn-färgen kvar under nyare skikt av bottenfärg, och då kan giftet med tiden lakas ut till havet.
– Men framförallt kommer TBT loss på våren då det slipas och skrapas på båtbottnar, säger Anders Lorén.
– Detta lokala utsläpp kan bli mycket dyrt för båtklubbarna och miljonbelopp extra kan behövas för att bli av med muddermassor med hög TBT-halt.

Skrapa rätt
Det är inte alltid så lätt att veta vilken typ av färg som båten varit målad med, men med hjälp av så kallad kemisk röntgen kan man ta reda på det vilket man gjorde i Enens hamn. De båtar som visade sig ha spår av den gamla färgen sanerades i höstas.
– Man ska inte ge sig på att skrapa sin båt ren från gammal färg utan att på bästa sätt ta hand om det giftiga damm som bildas, säger Anders Lorén.
– Detta görs med dammsugare kopplad på skrapa, och marktäckning. Vid blästring krävs hel intäckning av båten och yrkeskunnande. Gör man inte detta rätt är det bättre färgen får sitta kvar, annars sprider sig dammet till vattnet och naturen.
Projektets mål var att destruera cirka tre kilo TBT och tolv av 14 båtar med konstaterad färg med TBT sanerades genom kontrollerad blästring. Projektet kostade drygt 290 000 kronor, och länsstyrelsen bidrog med 206 000 kronor.
Anders Lorén arbetar vidare för att Enens hamn ska bli ledande i miljöarbetet och vara en positiv kraft i Kungsbackafjorden.
– Och det är förstås bra att vi minskar vår miljöpåverkan här lokalt. Det har betydelse vid exempelvis muddring. Men de största problemen i havet är enligt Havs och vattenmyndigheten överfiske och övergödning. Tillförseln av näringsämnen är ett jätteproblem, och borde uppmärksammas mycket mer. Inte minst när man diskuterar utsläppen från Hammargårds reningsverk.




Lova-bidrag står för Lokala vattenvårdsbidrag och ska gå till lokala åtgärder för bättre havs- och vattenmiljö. Bidraget kan sökas hos länsstyrelsen och går till kommuner, föreningar och andra sammanslutningar.