Kritik mot torpröjning

En jordhög? Nej, en torpruin. Ett dike? Nej, en uråldrig odlingsterass. Hembygdsforskaren Göran Bengtsson läser terrängen med historiska ögon och är kritisk till hur skogsbruk och friluftsliv riskerar att rasera vår historia.

Vägen mellan Idala och Stättared är bara en slingrande grusväg, vilket alltid förvånar lite med tanke på att 4H-gården är ett av Kungsbackas populäraste besöksmål.
Men strax före gården går en ännu mindre skogsväg ett par hundra meter ner mot Hornsjön. Där har Göran och Marita Bengtsson hittat sitt sommarparadis. Marita har rötter där i torpet Bråtakullen strax intill, och Göran, ja, han har adopterat hela trakten. Som utbildad arkeolog och intresserad av historia, har han tagit som uppgift att kartlägga bortglömda torp och kulturlämningar i trakten.
För en modern stadsmänniska är det nästan svårt att ta till sig, men de stora skogar vi vandrar runt i, till exempel vid Stättared, var för bara 100 år sedan till stora delar magra jordtegar som med möda röjts av fattiga torpare.
Fortfarande löper de gamla stenmurarna som en gång avgränsade ägorna och höll djuren på rätt sida tvärs genom snår och storskog, och här och var ligger stenhögar utan synbar anledning.

Andra ögon

Men Göran Bengtsson ser något helt annat.
– Titta där, ser du kanten här! Det är flera hundra år gammal åkermark, och det blev terrasser när jorden efter hand flyttade sig neråt i i lutningen.
Vi promenerar tydligen mitt i det som kanske brukats sedan medeltiden, och var en odling så sent som för 100 år sedan. Det har legat flera torp runt om, och Göran har kartlagt ägarna och satt upp skyltar vid ruinerna. Tillsammans med kulturgeografen Pär Connelid har han ideellt karterat trakten, alltså mätt upp var odlingsgränserna går och var man kan se lämningar.
– Det är oerhört viktigt att skydda och bevara, det är vår kulturhistoria!
– Kungsbacka kommun borde ta kostnaden för en komplett inmätning av den pärla som Stättareds kulturlandskap utgör. Friluftslivet behöver inte stå i motsats till vårt gemensamma kulturarv utan kan istället berika detta genom att man stolt visar upp de fägator, hålvägar, odlingsspår, röjningsrösen, linbastor, skvaltkvarnar som finns här.

Röjer ruiner

Och det är därför Göran bett mig komma. Kungsbacka kommun låter just nu Skogssällskapet röja stigar och gläntor runt Stättared, och samtidigt lyfta fram de torpruiner som finns. Norra Halland berättade om projektet för en månad sedan.
Högst vällovligt, håller Göran Bengtsson med om, men han tycker att kunskapen om hur man gör det på ett varsamt sätt är för dålig.



– Titta, här på ruinen efter Abergs backstuga, förr la man timmerstockar rakt över stugans spisröse, nu ligger det grenar och kvistar kvar, och skylten är bortplockad. Och den stora maskinen har lämnat spår på en terasskant, spår som aldrig försvinner.
Vi hamnar i diskussion med arbetsledaren Fredrik, som tycker att de är så försiktiga som det går.
– Någonstans måste vi ju köra för att kunna ta ner träden och röja upp. Ruinen var helt övervuxen, och skylten ska vi sätta tillbaka sen.
Fredrik är på väg till den mer bevarade ruinen av torpet Dalen, där arbetslaget sågar just nu. Vi hänger med dit.
– O nej, de har sågat ner den urgamla asken! Den kan ha stått här i generationer, man hamlade trädet och tog skott till djurfoder, stängsel och annat, säger Göran Bengtsson.
Fredrik och hans mannar är förvånade. Det var bland annat det trädet som de fått order om att ta bort, eftersom det växt precis intill resterna av torpväggen, och hotade att spräcka den ytterligare.
Göran håller inte med, asken var enligt hans uppfattning säkert lika omfattande på 1800-talet och skulle ha föryngrats varligt.



Men det gamla äppleträdet då?
– Jo, tack och lov, det är kvar, säger Göran och visar sen runt i det som en gång i tiden var Dalens fruktodling, men som idag är en dunge inhägnad av en stenmur.
Göran får stöd i sin kritik av Pär Connelid, Hallands främste expert på det historiska kulturlandskapet. Han blev så sent som i år hedersdoktor vid Humanistiska fakulteten i Göteborg.
– Det är synd att kommunen lägger mycket pengar på att gynna friluftslivet, men samtidigt inte vårdar gamla husgrunder och lämningar. I det här området finns det ovanligt mycket torplämningar och pedagogiskt fina miljöer som man bör ta hänsyn till.

Ansvarig

Monika Rosell är produktionsplanerare på Skogssällskapet och ansvarig för arbetet i området.
– Vi ska gynna både naturvärden och kulturvärden, och ska inte tumma på något av dem. I det här fallet har Skogsstyrelsen lokaliserat två torpruiner som börjat växa igen. Träden riskerar att göra sönder lämningarna.
Hon håller inte med om att Skogssällskapet är oförsiktiga.
– Vi använder de kartskisser med dokumenterade lämningar som finns, vi skyltar upp i förväg och försöker få kontakt med hembygdsföreningar så att vi inte missar något som saknas i registret.
Här går alltså uppfattningarna i sär. Göran Bengtsson menar att man skulle kunna använda mer skonsamma metoder när man röjer, och vara bättre uppdaterade med historiskt kartmaterial. Han jobbar själv med att lägga in kartor i en app som ger tydligare bilder av kulturlandskapet.
Och även om askträdet denna gång verkar förlorat, kanske möten som de i skogen mellan Göran och Fredrik kan bidra till bättre kunskap mellan entusiaster och skogsägare?