Idegranar i Särö kan rädda trädet - om 200 år

Av Kristian Alm

– Titta så raka de är! Jag vill påstå att det är unikt!
Skogprofessorn Jens Peter Skovsgaard är entusiastisk. Kanske kan de fridlysta idegranarna i Särö Västerskog bli grunden till en livskraftig och lönsam idegranpopulation. I alla fall om 200 år.

De är inte så många nu. Men en gång i tiden bör det ha varrit vanligare med idegranar i Kungsbacka, i alla fall i den sydöstra delen. Namnet Idala härstammar nämligen från idegran. Det spretiga barrträdet, som kan bli många hundra år gammalt, ja, kanske ett par tusen år, har en särskild mytologisk status. Det är det enda barrträd som skjuter nya skott om det huggs ner, och kan ha varit en symbol för evigt liv. Vid många engelska kyrkor står ett pampigt exemplar som knyter an till förkristna traditioner. Kanske var det ett sådant träd som gav namnet Idala?
Det finns till och med de som hävdar att vårt nordiska sagoträd Yggdrasil inte var en ständigt grönskande ask, utan en idegran. Eller barrlind, som det heter i Norge och ibland här på västkusten. Likt linden har den nämligen en seg bast som kan användas för flätarbeten.
För Jens Peter Skovsgaard, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, har idegran en särskild klang.
– Robin Hood! Jag var fascinerad av honom som pojke och han hade en båge av idegran. Det har en särskild kvalitet som gör att den är lämplig som långbåge.
Inte bara Robin Hood hade en sådan båge, utan även Englands framgångsrika armé på medeltiden.
– Men på 1500-talet tog krutet över. Inte för att de vapnen var så mycket bättre, men för att det gick att lära upp en skytt på kort tid, medan en långbågskytt kanske behövde tio år för att bli riktigt duktig. Sen har nyttan med idegran glömts bort i 500 år!




Professorn och Robin Hood-romantikern ser tillfälligt lite sorgsen ut, men fortsätter sedan att ivrigt berätta om sitt idegransprojekt som ska säkra artens framtid.
– Idegranen har svårigheter att föryngras i hela Europa, kanske beroende på miljöförändringarna, men vi vet inte riktigt varför. Det finns bestånd av äldre träd, men knappt något tillskott av ungskog. Många bönder har huggit bort trädet eftersom det är giftigt och kan döda deras djur.
– Ett annat hot är hybriden mellan europeisk och japansk idegran i trädgårdar. Den är mer busklik, och det är förstås en nackdel om man vill ha virke.
Så för ett år sedan drog professor Skovsgaard igång ett projekt med att samla in fröer från olika populationer runt om i Europa, Sen ska det dras upp plantor som ska få växa under olika livsbetingelser, både när det gäller plats och vilka andra plantor som omger den.
– Det kanske visar sig att frön från Särö växer bättre i Spanien – eller tvärtom!




Så just den här dagen är professorn tillsammans med tre frivilliga i Särö Västerskog, närmare bestämt i Barrlindkärret, och samlar in de små röda och giftiga bären från ett tjugotal träd. Små plastburkar fylls och det noteras noggrant hur stort trädet är och exakt var det står.
Men varför lägga så mycket energi på ett giftigt barrträd?
– Det är förstås en del av den biologiska mångfalden, men det ger också värdefulla råvaror. Virket har en fantastisk struktur och är högt betalt, och från barken framställs Taxol, som bland annat används till behandling av bröst- och livmodercancer.
– Min mening är att man inte bara ska satsa på att rädda träd, de ska kunna användas också. Det får ett högre värde på så sätt.

Men det är inget projekt för den otålige.
– Att få fröna att gro tar mellan 1,5 och sex år, vi hoppas förstås på 1,5. Och träden är ju inte färdigvuxna förrän efter kanske 200 år. Så jag tänker bli 230 för att få var med och se resultatet.
Så det är när man intresserar sig för skogens liv och framtid.
– Jag använder mig i min forskning av resultaten från ett projekt som startade 1832. Men, visst, riktigt så länge måste vi inte vänta, redan efter tio år ser vi hur plantorna växer, och kan dra slutsatser av det. Och här tror jag idegranen från Särö är extra intressant, den är helt rak och utan grenklykor, det är unikt såvitt jag vet.
– Och blir det inget av projektet i framtiden, så har jag ju haft skojigt under tiden!



Läs fler nyheter här



Fakta om idegran
(Taxus baccata) förekommer främst på klippor i kusttrakterna och i inlandet på stenig skogsmark. Vilda populationer är ovanliga, de flesta förekomsterna är förvildade exemplar av odlad idegran.
Den används flitigt till kransbindning och träet är eftertraktat som virke för finsnickeri som till exempel möbler och instrument. I skogsbruket har den i vissa delar av landet betraktats som ogräs och huggits bort. Idegran växer långsamt, men kan under gynnsamma förhållanden bli mycket gamla och mycket stora, rapporter finns om individer som är 2000 år gamla, 20 meter höga med en omkrets på 4 meter. Idegran är fridlyst i Halland.
I Särö Västerskog finns en av de rikaste förekomsterna av arten i landet.