Anna förlorade 21-årige sonen: "Kommer alltid sörja"

Av Ronny Karlsson

Tidigt på morgonen ringde telefonen hos Anna Greig. 21-årige sonen Hugo Gunnarsson var allvarligt sjuk och hon uppmanades att bege sig till Uppsala. Bara timmar senare var Hugo död.
Nu har det gått drygt två år och hon bearbetar fortfarande vad som hände.
– Jag kommer alltid att sörja, Hugo kommer alltid att vara borta, säger hon.

Det är en samlad Anna Greig som tar emot i hemmet i Kolla och över en kopp kaffe berättar hon om vad som hände och var hon befinner sig i dag.

– Vi stod så nära varandra, jag tänker fortfarande att jag vill berätta saker för honom. När du ringde och ville skriva om det här var min första tanke att jag skulle berätta för Hugo, säger hon.

Redan som femåring slog Hugo fast att han skulle bli "djurdoktor". De tankarna höll han fast vid och skolan var alltid viktig. Han ägnade sig i ett par år åt ridsport men fastnade till slut för kampsporten ju-jutsu.

– Han var ledare där och var en av de första i klubben som tog svart bälte. Han levde och andades ju-jutsu, säger Anna stolt.

Pluggade mycket

Drömmen om att bli veterinär levde vidare och på gymnasiet var målet att få så bra betyg att han kunde söka till Veterinärhögskolan i Uppsala.

– Det blev mycket pluggande och jag försökte hjälpa honom. Sedan fick han många nya fina vänner på gymnasiet, han hade helt otroliga vänner.

Anna Greig tillsammans med sonen Hugo Gunnarsson. Foto: Privat

Inte ens utmaningarna med covid stoppade hans ambitioner och en dag fick mamma Anna glädjebeskedet. Hugo var en av alla sökande som hade kommit in på veterinärutbildningen i Uppsala.

– Han flyttade dit i augusti 2021. Jag skjutsade honom dit och var nog lika glad som ledsen. Det var tufft att han skulle flytta samtidigt som man förbereder sina barn på att det ska bli så, säger hon.

I Uppsala träffade han nya vänner och Hugo var en sådan person som vännerna kunde ringa när som helst på dygnet. Men kontakten med mamma var fortsatt viktig.

– Vi hade nog kontakt sex dagar i veckan, ibland pratade vi om viktiga saker och ibland pratade vi i timmar om ingenting.

I februari 2024 hade Hugo klarat av drygt halva utbildningstiden.

Gick väldigt snabbt

Men så hände det som inte fick hända och allt gick väldigt snabbt.

06.30 på morgonen ringde telefonen hemma hos Anna. Hon brukar inte svara på dolt nummer men den här gången gjorde hon det.

– Det var från Akademiska sjukhuset i Uppsala och de sade att de hade Hugo där. De sade att de hade svårt att höra vad han sade och när jag försökte prata med honom sade han att han inte orkade. Jag förstod att det var allvarligt och de sade att jag borde komma upp.

Hon kastade sig i bilen tillsammans med maken och körde mot Uppsala.

– Flera gånger under resan ringde de och frågade om jag snart var framme. Nu i efterhand förstår jag varför, säger Anna.

Strax efter lunch var de framme vid sjukhuset, och i det skedet låg Hugo på thoraxintensiven.

– Jag fick komma till ett anhörigrum och där möttes jag av läkare, sköterskor och kurator. Då förstod jag att det var riktigt allvarligt.

Anna Greig tvingades gå igenom hemska timmar när sonen Hugo insjuknade snabbt ocvh avled på sjukhus. Foto: Ronny Karlsson

Det visade sig att Hugo hade drabbats av meningokocksepsis, en bakteriesjukdom som i det här fallet utvecklas snabbt och aggressivt.

– De sade att de visste vad som var problemet och att varje sekund räknades.

Slangar överallt

Läkarna lät Anna gå in till Hugo, men förvarnade om att det kunde vara en jobbig upplevelse. Det var det så klart också.

– Det var många i rummet som alla jobbade med honom. Det var slangar precis överallt, det man ser på tv är ingenting mot vad jag såg.

Hugo tappade blodtrycket, hans blod koagulerade inte, hans muskler var helt uppspända och hans kropp var fylld med vätska. Hans blod renades i det skedet av en maskin som också tillförde syre till blodet.

Strax efter 14.00 samlades stora delar i personalen i anhörigrummet tillsammans med Anna och hon fick höra orden som ingen skulle vilja höra.

– De sade att det inte finns mer vi kan göra och frågade om jag ville vara med när de stängde av maskinerna som höll Hugo vid liv. Jag bröt ihop och bara skrek rakt ut. Men till slut lugnade jag ner ner mig och ville vara med.

Var kvar i timmar

15.01 stängdes maskinerna av, och 15.06 dödförklarades Hugo.

– Jag höll hans hand och klappade hans kind när hans hjärta slog sitt sista slag. Jag var sedan kvar där i flera timmar innan de till slut sade att de behövde flytta Hugo.

Sorgen finns kvar där i dag och kommer att finnas där länge.

Det visade sig att Hugo hade varit hemma från skolan dagen innan för att han kände sig hängig och lite förkyld. Tidigt under morgonen därpå hade han tagit sig till akuten.

Han sökte då för en kraftig smärta i benen.

– Förloppet gick så snabbt att läkarna inte hann med. Hugo kunde förklara hur han mådde när han kom till akuten och bara någon timma senare kunde han inte prata och blev medvetslös, säger Anna.

Utöver den egna sorgen ville Anna även se till att meddela de personer som stod nära Hugo.

– Jag fick meddela hans vänner. Det var tufft men det hade varit tufft för dem att behöva gå och undra. Jag fick även ringa till hans partner som jag aldrig hade träffat.

Mellan olika världar

I dag har det gått drygt två år, men Anna tror inte att sorgearbetet någonsin blir färdigt. I hemmet finns en hel del saker som påminner henne om Hugo. Hon går hos en psykolog och är sjukskriven på halvtid.

– Min intelligenta hjärna vet vad som har hänt, jag var ju där på sjukhuset med och planerade hans begravning. Men en annan del av mig vägrar att acceptera det. Man kastas mellan olika världar och när det händer något tänker jag fortfarande att jag ska berätta det för Hugo.

Hon har fortfarande kontakt med flera av Hugos bästa vänner och det betyder mycket. Det ger henne en chans att minnas sin son på ett fint sätt.

– Det har varit viktigt att kunna dela sorgen och det är fortfarande okej att bryta ihop när det känns så. Det finns ingen sluttid för det. Vi kan både skratta och gråta tillsammans och för mig blir det så att Hugo finns kvar via de här vännerna.

Läs mer:

Anna vill öka kunskapen om otäcka sjukdomen