Vi lever i en sjukt uppkopplad värld. Hur det påverkar oss över tid återstår att se, men jag är rädd för att det inte är så positivt. Men det är bara att acceptera utvecklingen och försöka hänga med.

Men trots den digitala utvecklingen är det långt ifrån accepterat bland alla att använda den nya tekniken i jobbet. Jag tänker på att det numera i många jobb går att arbeta på alla möjliga platser – men att många tittar snett på om någon nyttjar den möjligheten. Det har säkert att göra med den svenska avundsjukan. Varför jobbar hon hemma när jag är på min arbetsplats?

Jag har varit chef på flera olika arbetsplatser under de senaste 20 åren och jag har alltid förespråkat fria arbetstider. Självklart funkar det inte i alla situationer, men när det är en bra lösning ser jag inte något hinder. Både den anställde och arbetsgivaren tjänar på att vara frikostiga på den punkten. Bara för att någon är på plats på jobbet är det inte samma sak som att det blir mycket gjort. Många gånger blir det mer effektivt att jobba på annat håll. Samtidigt är det viktigt med det sociala och att vara närvarande på arbetsplatsen, men det går utmärkt att kombinera med jobb på annat håll.

Nyligen läste jag en krönika av Cissi Elwin i tidningen Chef om just fria arbetstider. ”Jag har infört fria arbetstider på alla arbetsplatser där jag har varit chef de senaste 20 åren. Och jag kan bli förvånad över att det fortfarande är kontroversiellt”, skriver Cissi Elwin.

Och det är verkligen kontroversiellt. Jag behöver bara gå till mig själv. Trots att jag vill att mina medarbetare ska ha möjlighet att jobba med fria arbetstider, så gott det går, så lever jag inte riktigt som jag lär. Mina arbetsveckor ligger klart över 40 timmar, men jag känner ändå att jag måste berätta för medarbetarna att jag på fredagen jobbar klart på tåget. Visst är det viktigt att kollegorna vet var jag håller hus, men ska jag vara helt ärlig så handlar det även om att undvika skuldkänslor. Samtidigt har ingen i mitt 30-åriga yrkesliv klagat på min arbetsinsats, snarare tvärtom att jag jobbar för mycket. Men ändå finns den där pliktkänslan att rapportera. Det sitter i ryggmärgen.

Hur som helst, fria arbetstider är enligt mig något positivt. Och bara så ni vet, jag slutar några timmar tidigare i dag och jobbar färdigt på tåget.

Trevlig helg.