26 November 2020 11:00 | Christina Nordwall

KRÖNIKA. Det är mörkt på morgonens hundpromenad. Lika mörkt är det på lunchen (nästan) liksom på kvällen. Vi är inne i den mörkaste perioden på året och om det är deppigt i vanliga fall är årets novembermörker i en alldeles egen klass.

Pandemin ligger som en våt filt över tillvaron. Vi bör inte träffa folk, gå på gym, shoppa, gå ut och äta, resa eller överhuvudtaget hitta på något som kan lätta upp i det dystra. Och vem vet hur länge det ska pågå?

Då kan en liten ljusstake i ett fönster vara ett ljus i mörkret, i dubbel bemärkelse. Men får man verkligen ha adventljustakar redan i november? Nej, menar många som tycker att det nästan är ett lagbrott. Adventspynt ska upp den första advent. Inte en dag tidigare. Punkt slut.

Det finns många regler och traditioner kring våra högtider. Ett måste är julbordet som återuppstår både påsk och midsommar med vissa mindre justeringar. Till exempel att julens ris à la Malta ersätts av midsommaraftonens jordgubbstårta. Julmust (som måste vara den gamla hederliga sorten, i glasflaska) förvandlas till påskmust men dansen kring granen eller midsommarstången är densamma.

Varför skulle det då plötsligt vara okej att tända adventsljusstaken i november? Ja, men varför inte? Det lyser upp i mörkret.

Och i år har faktiskt en ny form av novemberbelysning införts. I alla fall i de områden där jag rör mig. Utanför jobbet, utanför bostaden och hos olika grannar. Kungsbacka håller på att grävas upp bit för bit. Morgonkaffet ackompanjeras av tunga lastbilar och grävmaskiner som kör skytteltrafik utanför. Väl på jobbet gungar hela huset och man får känslan av att vara på en båt. Att det regnar och blåser titt som tätt förvandlar allt till en enda stor lervälling och den välbekanta morgonpromenaden påminner numera om leken ”hela havet stormar”. Det gäller att sätta både tassar och fötter rätt, vilket sällan lyckas.

Men all denna frenetiska byggproduktion är inte enbart en negativ upplevelse. I novembermörkret sträcker sig långa belysta armar upp mot himlen. Starka byggarbetslampor lyser upp där det i vanliga fall är totalt kolmörker. Det blir nästan en surrealistisk upplevelse att promenera i skenet av maskiner som rytmiskt släpper ifrån sig ett dunk, dunk, dunk samtidigt som leran effektfullt sprutar mot skyn.

Läs fler krönikor här