Måleriet öppnar världen för Maria

Av Ann Kristin Ekman

Maria Wikström var 45 år, när hon för tio år sedan började måla.
– Jag gick i väggen och kände att jag behövde hitta ett sätt att samla ihop mig själv. Jag var sjukskriven ett tag och hade tid att fundera på vad jag ville med livet.

När Maria tog upp målandet hade hon inte hållit i någon annan sorts pensel är den för väggmålning sedan högstadiet. Nu gav hon sig istället på akvarellfärgen.
– Jag har gått en veckokurs, annars har jag lärt mig själv. Jag lånade varenda bok som fanns på Fyren, besökte museer och gick med i en massa grupper på Facebook där folk diksuterade och tipsade varandra. Många av grupperna var utanför landets gränser, och eftersom jag har ett stort språkintresse gav det mig också chansen att praktisera min engelska.

Bit för bit har Maria utvecklats och lärt sig. Hon har också lämnat akvarellen för att måla mer i akryl.
– Jag är rätt nöjd med dit jag har nått. Jag tror aldrig att jag kommer att bli en ny Picasso eller Monet, men så länge jag tycker om det jag gör, och om kanske någon annan också gör det, så är jag glad.

Många kan nog ha träffat på Maria Wikström i skolvärlden, där hon jobbade som logoped i över 20 år. Men nu har hon nyligen bytt bana och gått över till att istället bli översättare.
– Min mamma var dement i flera år och bodde hemma. När pandemin började kände jag att jag inte kunde vara i förskolan och samtidigt besöka henne.
Nyligen gick Maria Wikströms mamma dock bort.
– Därför var beskedet om att jag kommit med i konstsalongen extra roligt! Jag känner att utställningen blir lite för mammas ära. Hon var så kreativ.