Målandet lång process för Elisabeth

Av Ann Kristin Ekman

Figurer, människor, djur och känslor som ensamhet och sällskap.
Det är teman som Elisabeth Dahlgren gärna arbetar med.
– Det senare har blivit ännu tydligare nu under covid-tiden, säger hon.

Intresset för konsten har Elisabeth Dahlgren alltid haft med sig och som ung fanns önskan att satsa helt på målandet.
– Jag läste konstvetenskap och gick på konstskola. Men sedan kom livet i vägen.
Elisabeth blev istället distriktssköterska, där hon kunnat kombinera att jobba halvtid nattetid och måla resten av tiden.
– Det har varit en jättebra blandning, där de två delarna har befruktat varandra. När jag har kommit hem till patienter har det till exemel varit bra att kunna prata om en bild på väggen eller en kudde i soffan. Ibland har det kunnat ligga ett helt liv i kudden, som kanske ett barn sytt, och efter att ha pratat en stund har det kanske inte gjort så ont längre, säger Elisabeth.
Alla möten hon haft genom jobbet har också bidragit till konsten.
– Jag målar mycket människor. Fast inga män. De blir aldrig bra, så dem tar jag bort! skrattar hon.




Elisabeth målar i akryl, gärna med mycket färg, men i en dämpad färgskala.
– Akrylen passar mig eftersom den torkar snabbt och man kan måla över när det inte blir bra. Det händer ofta! Jag kan måla, göra om, bli nöjd, titta och undra varför jag tyckte det var bra och så målar jag om igen. Det blir lager på lager på lager innan jag är klar. Det är en lång process innan en målning är klar, säger Elisabeth Dahlgren.