Ingela bytte keramiken mot vietnamesiskt lack

Av Ann Kristin Ekman

Konstintresset fanns tidigt och länge var det keramiken som var Ingela Wennebergs melodi.
Sedan upptäckte hon vietnamesiskt lackmåleri och utvecklade en helt egen teknik.

Ingela Wenneberg kan vara ett välbekant ansikte för många, efter att ha arbetat såväl som distriktssjuksköerska i Onsala och skolsköterska i Kungsbacka.
– Men sedan flyttade vi till Kina, efter att min man fick jobb där.
Efter några år gick flyttlasset vidare till Vietnam och huvudstaden Hanoi. Efter att ha studerat keramik i Kina, skrev Ingela nu in sig på Konstfack vid universitete i Hanoi. Där kom hon i kontakt med vietnamesiskt lackmåleri.
– Man målar med lack i hela Asien, men det är bara i Vietnam som man målar tavlor med det.

Lackmåleri – både att lära sig och att sedan utöva – är en lång process. Själva lacket tappas från träd, på samma sätt som man får gummi från gummiträd. Det ska sedan behandlas för att få rätt konsistens och slutligen färgas in med olika naturmaterial. Bambuskivan som man målar på ska sedan grundmålas med elva lager lack och sandpappras mellan varje omgång, för att bli tillräckligt hållbar. Sedan väntar själva målandet, vilket i sin tur innebär ytterligare ett otal lager med lack i olika färg och nya omgångar med sandpappret.
– När målningen är klar ska man sedan polera den med aktivt kol tills den är alldeles blank. Jag tror inte jag var ren en endast stund under de tolv år som vi bodde i Vietnam!
Ingela Wenneberg har sedan fortsatt att utveckla tekniken för att passa hennes färg- och formspråk.
– I Vietnam använder man sig av en väldigt mörk färgskala. Den var fin där, men passade inte när jag kom hem igen, med våra ljusa inredningar. Så jag har till exempel lärt mig att använda äggskal för att få fram vit färg. Det tycker de är väldigt spännande, när jag är tillbaka och besöker universitetet i Hanoi.