Henry ser skönheten i förgängligheten

Av Ann Kristin Ekman

Henry Wedin söker sig gärna till tingens baksida och det bedagade i sitt måleri.
– Det är intressant att att upptäcka saker som inte riktigt syns och som man annars bara går förbi, säger han.

Född och uppvuxen i Ångermanland "den natursköna Höga kusten", flyttade Henry Wedin till Onsala för 50 år sedan. Målandet kom han igång med lite drygt tio år senare.
– Jag har alltid haft ett intresse, men det var först när jag blev lite äldre som jag hade tiden att ägna mig åt en hobby.
Sedan dess har det blivit olika kurser och han är med i föreningen Fritidskonstnärerna.

Henry Wedin är lite av en periodare, både när det gäller att måla och i vilken teknik. Många gånger kan det bli upphåll på flera månader, då han låter penseln ligga.
– Jag målar när jag har inspiration. Jag är ju inte en yrkeskonstnär som måste måla. Det senaste året har det till exempel inte blivit så mycket, det har varit tungt både med coronan och annat, säger han.

När Henry Wedin började måla var det främst olja som gällde. Numera är det akvarellen.
– Jag tycker det är intressantare på något sätt. Det är mer levande och kan bli lite vad som helst. Fast olja är ju också intressant på sitt sätt, lägger han diplomatiskt till.
Till stor del målar han landskap, men inte den soligaste sorten.
– Jag målar också gärna tidens förgänglighet. Föremål som gnagts av tidens tand, sådant som är rostigt eller ruttet. Det är vackert att måla av och intressant att titta på.