Krönika: Soffan 2.0

Av Christina Forlin

Så var det då dags igen, att ta hand om gamla möbler. Eller? Är det någon idé? Enklare och billigare kanske att slänga dem och köpa nya på det stora varuhuset. Men är det lika roligt?

Nu senast var det vår gamla hörnsoffa som vi inte visste vad vi skulle göra med. Över trettio år gammal hade den hängt med ett tag, gått från samlingspunkten i vardagsrummet ner till källaren där husets tonåringar hängde under värsta tv-spels-perioden. Möbeltyget blev slitet, ena gaveln lite lealös.

När soffan inte längre ens platsade där togs den till landet, kanske kunde den duga under sommarhalvåret uppiffad med fårskinnsfällar? Eller skulle den slängas? Synd ändå att göra sig av med de väldigt sköna dunkuddarna som visserligen behövde puffas men som det ändå var värt besväret att lägga lite möda på. Soffan blev så otroligt skön, och vi hade ju haft den så länge. Det var ”vår” soffa. Skulle vi verkligen göra oss av med den? Nej, den fick stå i rummet som väntade på make-over och som under regniga dagar och mörka kvällar fungerat som tillfälligt tv-rum.

Så i våras blev det då äntligen dags att ta tag i den efterlängtade rumsrenoveringen. Takfärg och tapeter införskaffades. Möblerna flyttades ut, men vad skulle vi göra med soffan?

Att flytta in den igen i ett nytapetserat rum var inte att tänka på. Antingen skulle nu soffan slängas – eller lagas och kläs om. Vi hade nästan beställt släp för att köra den till återvinningen när jag fick syn på en annons om omklädning av möbler.

Jag mejlade – och priset visade sig vara överkomligt. Vi fick dessutom tips på en fyndbutik där det kanske skulle finnas billigt möbeltyg som kunde passa. Så under en av de heta försommardagarna åkte vi dit och till vår lycka hittade vi drygt 20 meter tyg som låg där och väntade på vår soffa.

Den räddades alltså! Till en kostnad som är likvärd med att köpa en hygglig ny.

Nyss fick vi hem den till landet – och så bra det känns! Jättesnygg blev den. Lite återbruk är ju aldrig fel heller.

Men, nu är det de två fåtöljerna som står på övervåningen, i gammal sliten kretong…vad göra med dem? Hur många gamla möbler kan man ha? Beslutsångesten kommer krypande...