Krönika: "Ser lite galen ut, men det hör till"

Av Ulrika Wahlström

Det var stressigt innan jul och inte alls så skimrande härligt som jag hade önskat. Pressen över att inte ha handlat rätt julklappar. Paniken då jag förstod att det jag hade beställt på nätet skulle levereras först efter julafton.

Det blev lite färre klappar under granen. Men handlar inte juletider om att varva ner och umgås? För mig blev det bästa med julen de icke-materialistiska inslagen.

Som den första advent då adventsljusstakarna har varit framme sedan länge och Yngste sonen säger att tomtarna gärna också får komma fram snart. För mig är det rena julafton att höra detta! Mina barn har alltid sett rött när jag, enligt dem, sätter fram för många tomtar och alldeles för tidigt.

Som när jag mitt i julstressen slänger ihop rester till middagen och Äldsta sonen berättar att han har skrutit om precis detta till sina kompisar. Att jag är grym på att bara slänga ihop något. Även om det inte ser så tjusigt ut, är det alltid gott. Vilken julklapp att få höra detta! Pappan i familjen är ju ändå kock!

Som när Maken sätter upp julbelysningen på utsidan fastän han inte har tid. Bara för att han vet att jag tycker att det är så mysigt.

Som att känna doften av nejlikor i köket! Även om apelsinerna jag har tryckt ner i dem i, inte alls ser lika vackra ut som de skulle ha gjort om Ernst hade gjort det.

Som att alla familjemedlemmar samlas och kommer hem igen till jul.

Som att barnen väljer att hänga med mig för att göra vårt traditionsenliga julgodis, fastän mitt humör pendlar mellan glädje över att vi lyckas med kolan till irritation över att jag lämnas med kletig disk.

Som när Äldsta sonen frågar om jag som vanligt ska ut och jogga som tomte på julafton. Jag tänker att han skäms och säger att jag kan låta bli. Men sonen säger entusiastiskt: ”Det är klart att du ska göra det! Du ser lite galen ut, men det hör till!”.

Som när jag inför julens och nyårs festligheter stryker hela min, sedan länge orörda, hög med ostrukna plagg och upptäcker att jag inte har någon anledning alls att införskaffa nya kläder. Kan detta vara årets julklapp? Det känns nämligen som att ha fått en helt ny garderob.

Som att vi får äran att ha med en till person under vårt julfirande. En som annars kanske inte hade fått en god jul. Vilken förmån för oss att förstå, att trots julstök, irritation, syskonbråk och kaos, så finns det något väldigt fint att fira med familjen.

Som att jag faktiskt är riktigt nöjd med en julklapp som jag gav till hela familjen. Vi ska tillbringa en dag ihop då vi vandrar på kända gator och besöker platser och som jag tycker hör allmänbildningen till. Det blir lite djur, natur och kultur. Vi ska njuta mat och dryck i lokaler, som barnen kanske har hört talas om, men som de ännu inte har hittat till.

Okej, även om ungdomarna kanske i stunden inte kommer att värdesätta denna del av klappen, så tror jag att det kan bli ett fint minne på sikt. Något de däremot kommer att uppskatta direkt är att vi mitt i allt kulturellt och kulinariskt, kommer ta en paus. Då ska de, mumsandes på ett välkänt bakverk, få ha mobilerna framme och shoppa loss på nätet så att de får precis det de vill ha.

Och vet du vad? De kan handla direkt på rean, vi behöver inte stå i butik och trängas med alla under mellandagarna. Julefrid!