Krönika: Sänk ljudet, jag ska parkera

Av Ulrika Wahlström

Jag gick in i 2023 med inställningen att det är bra att ta det lugnt ibland och att det är viktigt att kunna tänka nytt.

Redan årets första dag lärde jag mig att Danny Saucedos hit ”Snacket på stan”, inte är hans från början. Tommy Nilssons 80-talsband Easy Action släppte ”Talk of the town” för miljarder år sedan! Jag har nästan lika svårt att tänka mig detta, som då jag med egna ögon såg att min farmor inte hade krulligt hår av sig själv – hon hade papiljotter!

Jag lärde mig ta det lugnt under julledigheten. Det krävdes en rejäl förkylning, men till slut låg jag där på soffan med en chipsskål (jag hade ju precis slutat med godis), läste böcker och sträcksåg Netflixserier. Jag föll för reklam som; ”Fly vardagen” och ”Ladda om och fyll på med energi” och bokade in maken och mig på spa.

När vi anländer till spastället övar jag redan på parkeringen på att tänka nytt. Jag höjer musiken i stället för att sänka den, som jag annars alltid gör när jag ska parkera. Maken blir synnerligen förvånad. Roligt att kunna överraska efter 27 år tillsammans, tänker jag och får kämpa för att parkera rätt.

På ett välkomstmöte informeras vi om spaanläggningens torra och blöta ”attraktioner”. Det får mig att tänka på ”Balder” och ”Flumeride”. Här ska dock stillhet råda. Vi får höra att tanken är att glömma bort krig, jobb och måsten. Mina tankar vandrar genast i väg till just detta och jag slutar lyssna ett tag. Men jag uppfattar att nya handdukar finns att tillgå precis överallt. Det finns ingen anledning att gå blöt i de rockar som vi ska traska runt i. Vidare bör vi gärna ägna 1,5 timme till tvagningen – denna viktiga meditationsprocedur som sker i naket tillstånd. Med endast tre timmars spa bestämmer Maken och jag oss för att ägna högst en kvart åt detta.

Jag hamnar på en plats i tvagningsrummet som har direkt uppsikt över korridoren varje gång damernas omklädningsrum öppnas. Jag är den enda personen som har hörsammat det där med att tvätta sig naken. Efter att ha tvagat mig bländande ren är det onödigt för mig (och för alla andra) att besöka ljusterapirummet. Jag lyser upp tillräckligt! Maken glömmer av tiden inne på herrarnas, men vi strålar så småningom samman i labyrinten av basturum och konstgjorda isvakar. Det är uppfriskande att få hinna sakna varandra lite efter så många år ihop.

Nykära ungdomar ses hopslingrade i hängmattor, som hänger från taket i ganska så tunna snören. Här går gränsen, jag vågar inte tänka nytt och prova denna torra attraktion, ryser vid tanken på vad som skulle hända om jag och Maken skulle lägga oss i en och samma.

I vattenmassagepoolen ska man röra sig medsols, men där råder det huggsexa om de roligaste attraktionerna. Lite som ett nöjesfält. Poolens magmassage får magen att rulla i vågor nedåt, vilket resulterar i en förskjutning av bikinitrosan i samma riktning. Väl uppe ur poolen lyser det utlovade överflöd av handdukar med sin frånvaro. Vi traskar i blöta rockar mot nästa attraktion.

När vi åker från spastället sänker jag musiken när jag ska trixa mig ur parkeringen. Maken tittar roat på mig. Jag föredrar nog ändå tystnad på parkeringsplatser, säger jag urskuldande.