Förskolebarn fick Kikki att skapa keramik

Av Annika Lundby

Kikki Wiklund har alltid varit en skapande person. Men det var när hon brände i lera tillsammans med barnen på förskolan som hon fick upp ögonen för keramik. I dag är keramiken hennes yrke.

I det röda uthuset som hör till kvarntorpet där Kikki och hennes familj bor står brännugnen bredvid hyllorna med färdiga stengods. Längre in finns drejskivan och den skröjbrända keramiken som väntar på att få sin glasyr och åka in i ugnen igen.
I år är det fem år sedan Kikki sa upp sig från jobbet som förskollärare för att satsa på keramiken.
– Jag tror att jag har varit en skapande person hela livet. Jag är förskollärare i grunden och livscoach och arbetade som ateljérista och pedagogista på förskola. Ateljérista betyder att jag var ansvarig för förskolans skapande och pedagogista att jag skulle leda och utmana pedagogerna. När jag fick det uppdraget hamnade jag på Ekehagens forntidsby och där fick vi prova på att bränna i lera. Jag tror det var medaljonger som vi gjorde tillsammans med barnen.
Kikki arbetade som utepedagog och det första hon såg till att göra var att bygga eldstäder på förskolorna och börja bränna lera med barnen.
– Sedan byggde vi en eldstad även här hemma och 2015 fick jag möjligheten att ta över en konstnärsverksamhet med lera, glasyrer och ugn.
2017 sade Kikki upp sig för att prova om det gick att leva på keramiken.
– Det gick så bra att jag bara har fortsatt, ler Kikki.

Göra avtryck
Förutom någon kvällskurs är Kikki självlärd.
– Jag har lärt mig tillsammans med barnen när vi har utforskat leran.
Kikki har alltid ritat men när hon fann keramiken blev det kärlek vid första ögonkastet.
– Lera är så direkt, den är taktil och så gillar jag det där med att kunna bygga uppåt och tredimensionellt. Och så är leran ganska förlåtande, ler Kikki och fortsätter:
– Blir det fel är det bara att slå ihop den och börja om.
Andra adjektiv som Kikki ger leran är ärlig och hållbar.
– Det finns en historia bakom leran och den är beständig. Jag gillar tanken att man får vara med och göra ett avtryck, något som kan finnas kvar länge.
Teknikerna Kikki använder är ringla, tumma och kavla och hon gillar att blanda lera.
– Det jag inte är tokförtjust i är själva drejningen. Tekniken att bygga vidare passar mig bättre. Drejning blir mer lika och jag gillar att det blir mer unikt.

Klippkort
Att nå ut med sitt stengods gör Kikki genom att ha en liten butik i sin ateljé med det passande namnet Torp Ateljé.
– Jag lägger ut bilder på mitt instagramkonto och har öppet två kvällar och en dag i veckan. Jag gillar att ha det så, jag är inte webbshopstypen.
Det som Kikki säljer mest av är sitt klippkort.
– Då köper man ett klippkort och så får man skapa själv. Det är väldigt roligt och framförallt för att man får sitta ner tillsammans och skapa. Då är vi tre till fyra personer, kan vara både stora och små. Jag tror att det finns ett sug i dag att göra saker själva.
Fantasi
På Torp ateljéns instagramkonto står det ”Lera är liv”.
– Det är så jag tycker det är. Jag tror att skapande är helande för oss och något vi behöver och att det är ett sätt att träna vår fantasi. Vi får inspireras av barnen. Fantasi behöver vi för att stärka vår problemlösningsförmåga, skapa hypoteser, utveckla vår identitet och vår förståelse av omvärlden. Det finns så mycket i leran som är bra för oss, det går inte att stressa, du behöver tålamod och lugn. Jag tror vi alla behöver lite lera i livet.