20 December 2020 17:30 | Ingrid Höglind

Det var bara att acceptera pandemins stoppsignal och inse att årets jul inte kommer att bli som andra. Flera av jultidens traditionsträffar har redan passerat ut i tomma intet, och något ståtligt julfirande med släkten på julafton väntar inte heller. Trist och lätt patetiskt kändes det att ersätta med fullt julbord för bara maken och mig. Med sunt förnuft bestämde vi oss därför för att fira julafton enkelt med varsin jultallrik från lokal catering.

Så blev det december. Det första adventsljuset, glöggen och saffransbullarna spred, som sig ska, en stämning av förväntan. Men förväntan på vad? På ingenting. Det enkla och rationella kanske ändå inte var det bästa. Jag började längta efter smakerna, dofterna och de traditionella om än ibland stökiga julförberedelserna. Det kändes helt enkelt tomt.

Förenkla

Då kom jag på det. Vi ska förenkla men ändå hålla liv i traditionerna. Vi kan dra ut julbordet på längden. Middag äter vi ju varje dag, så varför inte göra decembermåltiderna till en kulinarisk adventskalender? En rätt per dag, så vi får med allt.

Vi startade tidigt i advent, och det har faktiskt blivit riktigt festligt. Jag måste också säga, att varje rätt på detta sätt kommer mycket mer till sin rätt. Vi började med sill, lax och Jansson. Sedan har det rullat på. Just nu är vi mitt uppe i varmrätter som köttbullar, revben och korv. Jag följer inte julbordsvandringens påbjudna ordning utan improviserar och lagar glatt enbart de julrätter vi tycker riktigt mycket om.

Favoriter

Fast mina absoluta julbordsfavoriter har jag planerat minutiöst för att omringa julafton. Sålunda blir det julskinka med den oumbärliga halländska långkålen dagen före julafton. På juldagen fortsätter vi med lutfisk, min stora höjdpunkt på julen. Maken har till och med lovat att för min skull trotsa sitt motstånd mot den juldelikatessen och ge den en chans. Med detta kommer det långdragna julmatsätandet att vara till ända. Lite godis får ta vid och leda fram mot nyår med supé och champagne, även den på tu man hand.

Julklappar hoppar vi över i år. Jag önskar mig ingenting just nu. Inget mer än den där hägrande vaccinationssprutan mot Covid från regeringen. Men när jag väl fått den rusar förstås en massa efterlängtade resor upp på önskelistan.

I verkliga livet

Julkort har jag faktiskt skickat per traditionell post i år, trots att de både enklare och billigare kan sändas via nätet. Jag tycker vi har haft nog av digitalkontakt det här året, så det känns bra att åtminstone något kan ske i verkliga livet. Med det sagt önskar jag också er alla en riktigt god jul och ett nytt godare år 2021 här i en hederlig gammal papperstidning.

Läs fler krönikor här