"Jag har känt mig väldigt ensam"

När Jane Knutsons man blev sjuk vändes hennes liv upp och ned. Mannen som hon varit gift med i 50 år kunde inte bo kvar hemma och blev mer och mer olik sig.
– Jag har känt mig väldigt ensam i det här, säger Jane Knutson.

Jane Knutsons man brukade laga mat. Plötsligt började maten han lagade att smaka väldigt salt.

– Han kunde salta tre-fyra gånger eftersom han glömde bort att han redan hade saltat. När jag smakade var det jättesalt. Jag märkte att det var något som inte stämde. Han förstod inte det själv men jag förstod det, säger Jane Knutson.

Hennes man fick senare diagnosen vaskulär demens. Han diagnosticerades även med hydrocefalus, även kallat vattenskalle, och enligt läkarna kan han även lida av någon hjärnsjukdom, men ingen diagnos har fastställts.

– Han kan inte prata och sitter i rullstol. Det tar lite längre tid för honom att förstå saker. Han känner igen mig, men inte alltid, säger Jane Knutson.

På juldagen 2017 fick han ett krampanfall utomhus. Sedan den dagen har han inte bott hemma.

– Jag tänkte att han kunde bo hemma och att jag kunde ta hand om honom. Men en handläggare sa till mig att det går inte. Det var skönt på ett sätt att hon tog det beslutet åt mig, säger Jane Knutson.

Jane berättar att det har varit svårt att se hur mannen som hon har varit gift med i runt 50 år och har tre barn med har förändrats. Hur han har blivit sämre och sämre. Hon har känt sig väldigt ensam i situationen.

– Mannen som jag är gift med kan jag plötsligt inte prata med på samma sätt. Plötsligt behöver jag ta alla beslut själv. Ska vi ha kvar sommarstugan, vad ska vi göra med huset. Allt har jag behövt besluta själv, säger Jane Knutson.

Vänner har försvunnit

Enligt Jane har några tidigare vänner till henne och hennes man försvunnit sedan han blev sjuk. Dels för att hon själv inte orkat träffa andra lika mycket, men även för att vissa har dragit sig undan.

– Min man var brandmästare och han var eftersöksjägare. Jag tror att det kan vara svårt för vissa att se hur han blir sämre. Jag tror att många är rädda och inte vet hur de ska bete sig eller prata med honom. Men vissa har hört av sig och brytt sig mycket, många som man inte trodde skulle vara de som hörde av sig har gjort det, säger Jane Knutson.

Jane fick kontakt med anhörigcenter i Kungsbacka, som är ett stöd för anhöriga till personer som är sjuka, för fyra år sedan och hon går nu på deras kafé för anhöriga varje vecka. För henne betyder det väldigt mycket att prata med andra som går igenom liknande situationer.

– Vi pratar om sjukdomar, ibland har någons anhörig dött och då gråter vi tillsammans. Det är en fantastisk samhörighet. Man får många nya vänner som man inte hade träffat annars. Det enda man har gemensamt är att man har en anhörig som är sjuk. Vi hjälper varandra och känner igen oss i varandra. Personalen på anhörigcenter har också betytt mycket, de är som klippt och skurna för jobbet de gör, säger Jane Knutson.

Nu har det gått cirka 10 år sedan Jane Knutsons man blev sjuk. Dagarna är fortfarande tuffa, men enligt Jane vänjer man sig också lite vid att situationen är som den är.

– Men det är också för att sjukdomen blir värre. Det går inte att blunda för det. Man slutar vara fru och hustru, och blir vårdare, säger Jane Knutson.