Långläsning: Nya tider – fler stannar kvar i klubben

Av Christian Johansson

Hanhals Kings kan hävda sig mot de bästa svenska lagen i U16.
A-laget slåss med näbbar och klor för att hålla sig kvar i tvåan.
Hanhalsprofilen Andreas Elofsson förklarar varför det inte är så enkelt att framgångar för 16-åringar ger resultat högre upp.

– Det retar mig något förbannat. Vi borde ta vid vid U16 och fortsätta pumpa på.
Åsabon och den tidigare Hanhalsspelaren, numera huvudtränaren för U16 (i artikeln syftar det på U16 RS, klubben har även ett annat U16-lag) i Hanhals Kings, Andreas Elofsson sitter i en fåtölj innan en onsdagsträning och hans klubb borde inte behöva kvala för att hålla sig kvar i tvåan. Men vägen från framgångsrik på U-nivå till A-lag är inte ett rak. Däremot finns det saker han vill förändra.

Andreas Elofsson hade erbjudande från Frölunda när han gick andra året på gymnasiet. Han tackade nej. Forwarden stannade i Kungsbacka – kom tidigt upp i HK Kings som huserade i ettan. När han som 17-åring var petad och tränaren Niclas Högberg undrade varför han satt på läktaren och inte var i gymmet var det en väckarklocka. Om man inte spelade behövde man träna hårdare. När han sedan lämnade hemstaden för Skövde kände han att han hade ett försprång på de som gnuggade i tredjekedjan i Frölundas J20. Andreas Elofsson gjorde karriär inom sporten – det fanns lite SHL-intresse som pyrde – till högsta scenen i Sverige nådde han inte. Men han fick med sig lärdomar som han vill trycka på. Lärdomar han tycker glöms bort, kanske i synnerhet i Kungsbacka.
– Jag försöker förmedla att det hårda jobbet måste göras var du än är.

Andreas Elofsson, som även spelat i A-laget samt lett representationslaget en kortare sväng, gör sitt andra och sista år som huvudansvarig för U16. De kan mäta sig med de främsta lagen i landet – när intervjun görs förbereder de sig på en slutspelserie mot Malmö Redhawks (Hanhals Kings föll med 0–2 i matcher). Tidigare under säsongen har de besegrat motståndare från SHL-organisationer som Rögle, Växjö och just Malmö. Men att Hanhals Kings på U16-nivå stört hockeygiganter är inget nytt.
– Vi är breda och har många duktiga spelare. I U16 är sista året du kan leva på barnstjärneri.
Problemet för klubben har varit året efter. I praktiken har hela lag försvunnit utan att kliva upp till den egna juniorverksamheten.
– Efter U16 så gäller det att koppla på. Jag kan peka på de som inte kommer vika sitt liv åt detta. De som om 15 år kommer prata om hur bra vi var i U16, de har nått sin topp och det är fine. Men för många lämnar, säger han och fortsätter:
– Att vi har det tufft i Hanhals beror på att alla tror att det är rätt att resa och dra iväg. För vissa är det rätt men inte för alla.




Åsabon ser en fara att de som väljer den spetsiga vägen sedan har svårt att hantera när motgången, som i praktiken alla får, kommer. Unga spelare slutar istället för att klara av att ta ett steg tillbaka och ta ny sats. Det pratas för ofta, anser han, om vägen Simon Edvinsson från Onsala tar. Den spikraka vägen till toppen. Men verkligheten är ju att Simon Edvinssons väg är en anomali. Andreas Elofsson vill lyfta fram exempel Niklas Rubin från Fjärås, vars väg till toppen inte var spikrak men likväl är han där. Om en SHL-klubb lockar förstår tränaren om man hoppar på tåget.
– Men får du inte det är inte värt det. Att bo hemifrån och göra den uppoffringen så tidigt i livet gör att man blir sårbar tidigt. Jag kan säga det för jag har suttit i omklädningsrum med så många människor, jag har spelat med NHL- och SHL-spelare och gjort många säsonger i ettan och allsvenskan och det är på gränsen till psykisk ohälsa var du än tittar i lagen, säger han och fortsätter:
– För du lever så mycket på ditt självförtroende, speltid och ansvar och hur det går nu och du spelar för ditt nästa kontrakt. Att få det för tidigt i ett juniorlag och bo långt hemifrån där allt handlar om prestationen, det är en skör balansgång. Då kan det vara bättre på hemmaplan.
Från kommunen finns det många som i dag försörjer sig som ishockeyspelare.
– För många föräldrar marknadsför vägen Rubin tog för dåligt. Man pratar bara om den absolut spetsiga vägen, men den är tunn.
Det slår mot Hanhals?
– Ja, men vi önskar alla som lämnar lycka till och att de är välkomna tillbaka om de tar plats i vårt J18 eller J20.

Men det har skett ljusning i klubben. Efter Elofssons första år i U16 valde endast två spelare att stanna. Det var liknande även tidigare med kullen födda 2004 som undantag där många stannade.
Varför det har sett ut så är mångbottnat. Det har funnits en negativ jargong runt Hanhals Kings, menar Andreas Elofsson. Att det är dåligt att stanna kvar. Den har förändrats. Klubben saknade J20 mellan 2014 till 2017. Nu ligger de i ettan i såväl J18 som J20. Önskescenariot är att ha ett J18 i division ett och ett J20 i region syd.
– Det är viktigare att ha J20 i region syd än J18. Då ligger man närmare en seniorverksamhet.
Inför den här säsongen hade Hanhals Kings en handfull spelare som sökte sig till deras J18. Till kommande säsong har de haft 35 sökande från hela södra Sverige. Dessutom är det 14 från U16 som stannar.
– Jag ser en ljusning kommande säsonger med så många födda 2007 som stannar och att vi har så många sökande är ett tecken på att vi gjort något bra.




Det innebär att de nästa år får en full J18-trupp. J20-truppen är komplett. Det i sin tur kommer att bära frukt kommande vintrar, berättar Andreas Elofsson. Det blir en naturlig trappa och selektiering upp mot seniorishockeyn. Tidigare kunde alla som ville flyttas upp i J18. Nu blir det en konkurrenssituation.
– Vi behöver ställa hårdare krav i junioråldern och ändra kulturen här. Vi ska konkurrera med Karlskoga och Troja. Då behöver vi ha spelarna här under säsong och inte att de åker skidor, vi behöver träna hårt.
Måste det göras vid junioråldern?
– Fram till U16 bredd kan man se lite mellan fingrar men efter det är det 100 procent fokus på uppgiften.
Är de egna talangerna den givna vägen för att lyfta seniorishockeyn?
– Andra vägar går. Men med en bättre juniorverksamhet kommer spelarna som kommer upp vara bättre utbildade. I ett topplag i tvåan, som vi ska ha, kommer det inte vara så många spelare varje år som kliver upp. Det krävs sin man att spela där, man kan inte bara komma upp dit.
Underskattar ungdomar vad som krävs?
– Ja. De tänker att det inte är några problem att bli seniorspelare. Ett annat problem i ishockeyn är att hur ofta ser de en hel match nu? I dag ser man på highlights. Man vill göra en viss fint. Man missar vad som hänt innan finten. Jag märker det på spelförståelsen generellt.
Vilka är före i juniorhierarkin i Göteborgsområdet?
– Frölunda och Kungälv. Kungälv tack vare att de spelar i region syd med både J18 och J20.
Varför har så många proffs fostrats här?
– Vi har en väldigt bra verksamhet. Där vi fallerat är på juniornivån men upp till U16 är vi väldigt bra med många dedikerade ledare och det är många som spelar hockey i Kungsbacka.

Läs mer om Hanhals Kings här.

På frågan om ett framgångsrikt U16 automatiskt ger utslag på ett A-lag är Andreas Elofssons svar nej. Steget är för långt mellan lagen.
– Men med det sagt så ger en bättre juniorverksamhet ett bättre seniorlag. Men inte per automatik utan hårt jobb krävs. Man måste vara medveten om hur få som blir seniorspelare och vad som krävs. Division 2 är väldigt bra för oss. För juniorerna har ett lättare insteg i seniorishockey. Redan på ettannivå så är det enstaka som kommer upp från de egna leden.
Anledningen till att ettan inte är ett måste för Hanhalsprofilen handlar om ekonomi och organisation. De är inte i närheten av kunna mäta sig med lönebudgeterna som topplagen i ettan har.
– Ishallen och alla faciliteterna gör att ettan på sikt är rimligt. Men där vi är i dag är det bra att hämta luft och sätta ett lag.
Är det viktigt att U16 är bra för seniorverksamheten?
– Nej, däremot är det viktigt att J18 och J20 är bra. U16 ser jag som marknadsföring, då ser många att vi gör något bra.
Stör ändå att Hanhals Kings inte är bättre?
– Det grämer mig något otroligt. Det gör ont.