28 Juli 2020 15:00 | Christina Forlin

 

I sommar ska jag hinna plocka blåbär och måla magasindörren grön.  

Detta år när de ursprungliga planerna inte går att genomföra, och vi inte ska guida runt kompisar från USA. Vänner som var tvungna att ställa in sin resa till Sverige och Norge, en resa de länge hade drömt om.

Inte blir det så mycket spontanbesök av andra heller, och inte så mycket fika på stan även om det händer. 

Det man får är lugn och ro. Och då borde man väl hinna plocka blåbär. 

Jo jag vet, en del hatar att plocka bär, vare sig det är jordgubbar på fält, lingon i skogen eller vinbär på dignande buskar.

Jag tycker det är lite kontemplativt, och så är det så vansinnigt gott med blåbärspaj. Men det är inte alltid man hinner, ibland är man inte ledig just då bären mognar och det är inte alla år det finns så mycket bär.

Men i år som sagt borde det bli av, ser fram emot det nu när semestern närmar sig.

Tälta igen

Tälta är annars en semesterform som vi dammat av i år, eller framförallt är det ungdomarna i familjen som är sugna. Vi föräldrar ska mest stå för tältet. Vi hade ett sådant på vinden, vi hittade det – och satte upp det på prov i trädgården. Och väl på plats såg vi att några decennier i skrymslena hade satt sina spår. Det skulle inte vara så roligt att använda och sova i. Dessutom råkade vår robotgräsklippare äta upp tältpåsen i ett obevakat ögonblick. 

Vad göra? Det blev till att köpa ett nytt, för även vi gamlingar vill ju känna att möjligheten finns kvar till utflykter. 

Blåsigt värre

Till de norska fjällen exempelvis. Där var vi för kanske trettio år sedan. Efter den resan har vi inte tältat jättemycket, mer än gjort enstaka övernattningar hos kompisar och med barnen i trädgården när de var små.

I Norge blåste det, framför allt på lite högre höjd. Natten när tältets förtöjningar delvis gav sig glömmer jag aldrig, vinden mojnade inte förrän i gryningen och när jag äntligen hade somnat kom korna med bjällra vandrande. 

Nästa natt i en den lugna dalen i skuggan av fjället sov jag däremot som en stock. Man kan sova gott i tält, jo jag vet.

Och kanske blir det av i år igen, tältandet, nu när man har tid och inte får några besök. Vi har ju nu ett nytt, vackert grönskimrande. Man behöver ju inte åka så långt som till Norge. Det kan ju räcka att ta sig någon mil in skogen, där blåbären växer.

Och när jag kommer hem ska jag måla magasinsdörren.