11 Februari 2021 10:45 | Christina Forlin

Sällan har väl intresset varit så stort för hus och bostäder som under corona-tider. Mot alla odds stiger priserna både på villor och bostadsrätter tvärt emot vad mäklarna befarade förra våren.

Hur vi bor har blivit viktigare i tider när vi uppmanas att jobba hemifrån. Ett eget rum hägrar, och trångbodda ungdomar längtar efter några fler kvadratmeter när zoom-mötena krockar.

Vi som hänger på Hemnet i tid och otid blir allt fler, och senaste veckan fascinerades jag av entusiastiska renoverare i tv-programmet Husdrömmar.

Väldigt inspirerande! Men ganska skönt att sitta i soffan och inte vara den som skulle spruta isoleringsskum eller vad det nu var.

Ny tid för ödehus

Att ta vara på riktigt gamla ödehus som ser ut att vara bortom all räddning verkar också komma stort. Söder ut i Falkenbergs kommun har flera hus fått nytt liv tack vare projektet Ödehus och artikeln i Norra Halland för några veckor sedan om Benjamin Börjeson som vill rädda gamla hus var en av de mest lästa på webben den veckan.

Principen är sund, att gamla trähus med en stomme som är välbehållen ska renoveras istället för att rivas när det är möjligt. Får de står kvar ger de karaktär åt omgivningen och berättar en historia.

I grannskapet där vi håller till på sommaren är det ungt par som gett sig i kast med vad man nog får säga är ett evighetsprojekt. När de tog över ödehuset, som en gång i tiden var pensionat, växte en ask i murstocken, taket var på väg att ramla in, putsen på väggarna hade släppt för att inte tala om omålade fönster och dörrar.

Det går framåt för dem, och det är fantastiskt roligt att se hur huset ser piggare ut, får färg och nytt tak av bandplåt.

Den förvildade trädgården har de också röjt upp och det är rent nöje att ta vägen förbi huset på kvällspromenden nu. Tidigare ville man helst passera förbi så fort som möjligt.

Sätt igång

För att ge sig i kast med ett sådant ”möjligheternas hus” krävs tonvis av energi, tid och tålamod och inte minst kunskap och färdighet. Jag hejar gärna på, men stannar nog vid att försöka hålla det hus jag bor i någorlunda skick.

Och plötsligt känns inte den nödvändiga tapetseringen av ett av rummen lika ansträngande längre.

Inte så mycket att orda om, bara att sätta i gång. Tänk bara på ödehuset…

Mer läsning:

Läs fler krönikor här

Benjamin vill rädda de gamla husen

“Huset var bortom all räddning”