Hobbyrecensentens återkomst

Nu har vi lagt det gamla året bakom oss, 2018 är bara några dagar gammalt och nyårslöftena står som spön i backen. Själv brukar jag hålla mig undan från lovandet, det är så lätt att det hela blir ett oövervinnerligt hinder snarare än en pepp till ett bättre liv. Men i år gör jag ett undantag.

Jag har nämligen tänkt plocka upp mitt recenserande igen. För några år sen så var jag faktiskt lite av en hobbyrecensent. När jag hade besökt en konsert, teater eller biograf eller sett nån ny tv-serie så skrev jag nästan alltid en recension av evenemanget på Facebook. Ibland bara några meningar, ibland texter lika långa som den här krönikan. Det var liksom skönt att få sammanfatta alla mina tankar i skrift och även om min privata Facebook-sida är ett väldigt begränsat forum så var det ändå en kick att veta att folk läste och kommenterade det jag skrev. Ibland mynnade det hela ut i intressanta diskussioner om kultur och nöje. Dessutom så tyckte jag att det utvecklade mitt skrivande även i andra sammanhang, inte minst som krönikör.

Men efter att ha skrivit i några år så började ett obehag infinna sig. Jag märkte att de gånger jag sågade någonting jäms med fotknölarna så fick jag riktigt många likes. Det var som att folk älskade att frossa i elakheter. Sågningarna fick alltid mycket uppmärksamhet medan hyllningarna inte fick det. Därför kunde jag ibland överdriva det negativa istället för att hylla det positiva. Kritiken blev inte konstruktiv utan bara elak. Jag märkte att jag i det mikrokosmos som är min Facebook-sida hade blivit en näthatare. Därför bestämde jag mig för att sluta skriva recensioner.

En tråkig konsekvens av att jag slutade recensera var att jag också drastiskt drog ner på mitt konsertbesökande. Från att under de mest intensiva åren ha sett mellan 40-50 spelningar på ett år så är jag nu nere på mellan fem och tio. Det är väl inte bara det att jag slutat skriva som gör att konsertbesöken blir förre numera, allmän tidsbrist samt att jag själv inte längre spelar i band är andra faktorer som spelar in. Men det är ändå så att skrivandet var en del av nöjet i det hela.

Därför har jag nu beslutat mig för att ge mig själv en utmaning. Under 2018 ska jag se minst en konsert i månaden och efteråt ska jag recensera den. Jag vill testa att skriva kritik igen och jag vill framförallt se om jag kan göra det på ett bättre sätt. Vara konstruktiv och hylla det som bör hyllas snarare än såga det som bör sågas. Jag ser det som att jag slår två flugor i en smäll, jag utvecklar mitt skrivande och jag får en anledning att börja gå på konserter igen. Dessutom känns det bra att begränsa tyckandet till just konserter eftersom jag numera har en distans till musikvärlden då jag själv inte är en del av den.

Så 2018 kommer bli ett musikår för mig. Vi ses i publikhavet!