Jennie vill få bort hjärnskakningarna

Av Christian Johansson

Jennie Classon vet mer än de flesta om hjärnskakningar. Aranäs herrars medicinskt ansvariga är med i forskningsprojekt för att kartlägga problemet. Hon har själv ändrat hur hon rehabiliterar spelare. En sak är Jennie Classon säker på – ska antalet fall minska är det upp till spelarna.

Philip Jonsson tog chansen och klev upp ett par meter i hemmamatchen mot Guif. Det fanns en chans att vinna tillbaka bollen och stoppa Eskilstunalagets omställning genom att ordna en stürmer foul på mittplanen. Planen var att Guifspelaren inte skulle hinna märka honom innan han vände upp med bollen – det fungerade utmärkt. Aranäs medicinskt ansvariga Jennie Classon var glad över att de vann kampen, men samtidigt vet hon om skaderisken i en sådan situation när Guifspelaren träffar Philip Jonsson innan han hinner förstå vad som hänt.
– Det finns en gemensam faktor vid nästan alla fall och det är att en med- eller motspelare som är direkt inblandad. Kan de stävja vad de pysslar med kan antalet minska, säger Jennie Classon om handbollens situation.

Är ett problem

Jennie Classon deltog i slutet av augusti på en stor konferens i Visby med fokus på just hjärnskakningar inom idrotten. Hon är ordförande i Handbollsförbundets medicinska kommitté och är med i en forskningsstudie som pågår för att kartlägga huvudskador i svensk elithandboll.
– Alla skador som påverkar individer mycket är bra att få upp i ljuset.
Är hjärnskakningar ett problem eller en skada som andra?
– Det är ett problem som vi anser behöver lyftas och ta reda på mer om.
Jennie Classon berättar att det inte är ovanligt att symptomen finns kvar i en månad. Det är bra att veta, det ska inte vara ett stressmoment att känna att det tar tid innan de försvinner. Det viktiga är att ha kontroll över symptomen. Classon lyfter fram vikten av att hon känner spelarna. framför allt för att man letar efter avvikelser från det normala måendet – alla individer är olika, en del är exempelvis loja av sin natur.
– När det varit mycket fokus på huvudskador har det kommit fram att det många som blivit underhjälpta. Mår man inte bra kan man behöva hjälp att må bra för att handskas med symptomen.

En förändrad syn

Att låta en spelare själv avgöra om hen ska spela vidare efter en smäll mot huvudet är inte aktuellt. de ska plockas av.
– Ibland uppstår inte symptomen direkt utan efter matchen när man varvat ner.
Det akuta skeendet är dock ingen förändring som skett i närtid för Jennie Classon. Däremot har hon ändrat hur hon rehabiliterar skadan. Tidigare var det helt symptomfri som gällde. Hjärntrappan var en helig gral.
– Vi jobbar med en nyreviderad hjärntrappa. Det är vilosteg men man är inte rädd för symptomen. Första två dygnen ska man dock ta det lugnt. Men nu pratar man mer om att kontrollera symptomen.
Medan hon ger Philip Jonsson akupunktur för en smärtande stortå så springer Melwin Beckman, som NH tidigare berättat om, på planen.
– Jag tillåter att han har symptom men under kontrollerade former. Man tillåter mer i dag det är inte den totala hjärnvilan.

Inte långsiktigt rätt

Aranäskaptenen Philip Jonsson lyssnar på Jennie Classons utläggningar. Själv håller han med knuffar när någon är i luften måste beivras. Däremot är han skeptisk till att skott i huvudet ska resultera i en utvisning på sikt.
– Det som hände förra säsongen var hemskt men det tar bort skott från en viss del av målet, säger han och åsyftar när flera målvakter under en kort period fick hjärnskakningar.




Jennie Classon hoppas att problemet ska minska trots att spelarna blir starkare och snabbare hela tiden samt att farten skruvas upp innanför linjerna.
Hon påtalar dock att spelarna gör vad som krävs för att vinna. Under den här säsongen testas nya regler för skott mot huvudet i handbollsligan. Numera ska ett ostört skott i huvudet generera en utvisning. Ska antalet minska kommer det säkerligen krävas mer förändringar än så.
– Det är regelverk som styr hur sporten eller leken ska vara, säger hon.

Detta är den tredje och sista delen i NH:s artikelserie om hjärnskakningar.
Del 1 om Linnea Bjöörn som levt med huvudvärk i 499 dgar läser du här.
Del 2 om 21-årige Melwin Beckman som redan haft fem hjärnskakningar läser du här.