EM:s festfixare kommer från Kungsbacka

Mästerskapshandboll i Scandinavium. Drygt 12 000 personer på läktaren. Då ska en man från Kungsbacka fixa feststämningen.

HANDBOLL. Till vardags i Aranäshallen när HK Aranäs spelar matcher. När det vankas landskamper slår Claes Mårtensson från Anneberg Sverige följe som speaker. Så har det varit sedan 2001.

– Jag började under någon supercup 2001. Första EM var 2002. Sedan dess har det rullat på. Sedan VM 2011 har vi gjort detta på alla svenska landskamper, jag och min kollega Peter (Wikström), säger Mårtensson.

Aranäs eller landslaget, vad väljer du helst?

– Bägge har sina tjusningar. Som en match i fredags exempelvis när hela Scandinavium bara lyfter – det är oslagbart. Men samma känsla kan man uppleva i Aranäshallen när det är en tajt match. Även om det är 1 500 i Kungsbacka, här är det 12 000, får nästan samma gåshud, säger Mårtensson.

Större och större

Förberedelserna inför årets mästerskap har varit långa. I fredag kastades handbolls-EM igång i Göteborg när Polen ställdes mot Slovenien i det första mötet för dagen. Senare på kvällen klev hemmanationen in i leken och krossade Schweiz med 34–22.

– Allt vi gör för varje mästerskap blir bara större och större. Hur mycket vi producerar med reklamfilmer och pratar i kameran inför matcherna. EM 2002 för herrar och EM 2006 och VM 2011 för damer är inte i närheten av vad vi gör i förberedelser mot publiken i dag, säger Mårtensson.

Vad är det som kännetecknar en bra speaker?

– Att vara påläst och förbered. Men även att hitta tajmingen och säga rätt saker vid rätt tidpunkt. Det handlar ofta inte om vad du säger utan när du säger dem.

Har det blivit fel någon gång?

– Åh ja. Några tungvrickningar på några svåruttalade namn har det alltid blivit. Någon annan gång har man även varit lite för exalterad. Men det brukar vara med glimten i ögat.

Blågult hav

Under söndagskvällen var det dags igen när Ljubomir Vranjes Slovenien stod för motståndet.

Läktaren fylldes av ett blågult hav som stundtals fick hela Scandinavium att gunga.

Efter en enkel match i den öppnande omgången var det en tuff och tajt batalj som utspelade sig i den andra omgången. En kamp som Slovenien gick segrande ur. Men på läktaren var det också lite krampaktigt inledningsvis. "Nio minuter har spelats nu – kom igen och klappa händerna Scandinavium" ekar högt i högtalarna följt av ett vrål och en öronbedövande applådorkester.

– Jag upplever att det var lite trögare i dag (läs söndag), men det handlar också om matchbilden. I fredags startade det, för svensk del, med flera snabba kontringar och många målvaktsräddningar. Publiken älskar det men det var inte mycket av det i den här matchen. Därför fick jag jobba lite mer, säger Mårtensson.

Favoritarena

Claes Mårtensson har en match kvar i favoritarenan Scandinavium innan han packar väskan och reser ner till Malmö om Sverige tar sig vidare från gruppen. Då krävs att de vinner den avslutande gruppspelsmatchen mot Polen i kväll.

– Utav de stora arenorna i Sverige så upplever jag Scandinavium som väldigt speciell. Malmö Arena är större men den är samtidigt högre i tak. Här i Göteborg är arenan mycket flackare. Trycket landar nere på golvet mycket högre. Malmö Arena är unik på sitt sätt med tekniken och den snygga designen. Men just ljudkulissen är lite starkare här i Scandinavium, säger Mårtensson.

Storpublik

Innan det är dags att återgå till vardagen i Aranäshallen när herrarna spelar mot Hammarby den 30 januari ska Claes Mårtensson hinna med något han inte gjort under sin landslagskarriär. Finalspelet på Tele2 Arena i Stockholm – inför storpublik. Är det slutsålt kommer publiksiffran landa runt 22 000.

– Blir det fullsatt så kommer det bli den största publiksiffran för mig.

Fjärilar i magen?

– Både och. Jag vet inte riktigt om jag är nervös men självklart kommer det att vara kittlande när man är där inne. Jag kommer självklart att vara taggad, säger Mårtensson.

Läs fler sportnyheter här.