Sigrid syr för att underlätta diabetikers vardag

När Sigrid Hammarquists son fick diabetes sydde Sigrid ett fodral till hans insulinpump. Då hade hon ingen aning om att det skulle ta spinn så till den grad att hon nu, åtta år senare, har sytt och sålt hundratals fodral, fickor och väskor till andra diabetiker.

– Det är som terapi för mig, säger hon.

Året var 2013 när Sigrid Hammarquists son Rune började må konstigt. Sexåringen var plötsligt extremt törstig, kissnödig och varm på kvällarna och nätterna. För Sigrid och hennes man, som har många diabetiker i sin krets, låg det relativt nära till hands att misstänka diabetes typ 1. Samtidigt hoppades de innerligt att det skulle finnas en annan förklaring till Runes mående.

– Vi hade skojat och sagt ”bara han inte får diabetes”, för han var krånglig med maten och så fruktansvärt stickrädd, säger Sigrid Hammarquist.

Och så var det just diabetes han fick.

– Jag har haft det så nära så jag vet att världen inte går under. Samtidigt var det tufft, jag kommer ihåg när vi satt på sjukhuset i Halmstad och skulle lära oss att hantera insulinpennorna. Jag kände bara att jag inte borde behöva lära mig det här.

Att vara förälder till ett barn med diabetes är stundtals mycket krävande. Världen går visserligen inte under, men vardagen måste förändras. Man stöter ständigt på nya små problem man inte behövt fundera över tidigare. Ett sådant var hur insulinpumpen hoppade, slängde och störde när Rune lekte.

I Sigrid, som är civilingenjör, bor en problemlösare. Hon satte sig och sydde ett mjukt midjebälte med en ficka för pumpen. Med det kunde Rune leka mer obehindrat.

– Jag har alltid tyckt det är roligt att sy men inte känt att jag haft tiden.

”Ger mycket tillbaka”

Strax därefter förändrades förmånssystemet vilket innebar att diabetiker själva fick bekosta bärsystemen till sina pumpar.

– Då var det en mamma i en Facebookgrupp som hade det kärvt, så jag tyckte att jag kunde sy ett till hennes barn för att vara schysst. Sen la hon upp en bild och tackade, och det spred sig, berättar Sigrid.

Husets torkrum förvandlades till Sigrids syvrå, hon köpte in allsköns färgglada tyger, skapade en hemsida, skaffade f-skattsedel. Genom åren har utbudet blivit större. Nyckelringsförsedda fickor till druvsocker, pumpväskor att fästa i skärpet, armhållare till CGM-sändare… Listan kan göras lång. Sigrid provar sig fram med kundernas behov som utgångspunkt, och responsen från kunderna är en stor del av drivkraften.

– Det var en liten tjej som hatade sin pump, hon fick en med några rallybilar på. Hon älskar sin väska och visar stolt upp den för dagispersonalen. Så det ger väldigt mycket tillbaka, säger Sigrid.

Som betald terapi

På dagarna jobbar Sigrid med antennutveckling på Saab i Göteborg. Det finns både likheter och skillnader mellan jobbet och hobbyn.

– Det gemensamma är ju problemlösningen. Det är konstruktion det här också, att vika och vända och hitta ett sätt att få det att gå snabbt. Och så gillar jag att hålla på med händerna och det gör jag ju inte på jobbet.

Stunderna i syvrån fungerar också som ett slags balsam för själen när den egna vardagen känns kämpig. För det har den gjort ibland. Förutom diabetes har sonen även ADHD och autism, och själv har Sigrid varit utmattad.

– Det är som terapi för mig och har varit det genom åren. När man sitter och syr så funderar, tänker och bearbetar man. Under en period var sonen hemma från skolan av och till i nästan två år på grund av bristande anpassningar för hans autism. Det var påfrestande, jag kunde inte lämna hemmet. Då var det väldigt skönt att ha min lilla bubbla i syvrån, berättar hon.




Dessutom har sömnaden av diabetesrelaterade fickor, fodral och väskor gjort att Sigrids syintresse vuxit och vidgats. Pengarna hon drar in via företaget lägger hon på proffsiga symaskiner, roliga tyger och andra sybehör.

– Genom det här har jag vågat mig på att sy kläder och nu har jag många vänner genom det. Numera är jag ”sytok” som vi kallar oss. Så jag åker i väg på sy-LAN, eller ”symester”, där vi bara syr, sover, äter och pratar. Hade inte Rune fått diabetes hade jag nog inte börjat sy och då hade jag inte fått de här kontakterna. Så jag har fått något positivt ut av något som egentligen är väldigt tungt, avslutar Sigrid Hammarquist.