Jubilaren Wendela trivs bra vid vackra havet

Av John Skoglund

Folket i Kungsbacka känner Wendela Liander som den hängivna hudläkaren. Även hennes konstnärskap med färgstarka målningar gör många glada. Den 8 juni fyller Wendela 80 år och när Norra Halland hälsade på fick vi höra en fantastisk sann kärlekssaga.

Dörrklockan ljuder likt det rika fågellivet vid Kungsbackafjorden i Hanhals. Dörren öppnas och ett steg in visar sig fantastisk vy av det vackra kustlandskaet. Det gnistrande havet, sjöfåglar och fjordens gröna landskap välkomnar genom panoramafönstren.
– Det är fantastiskt vackert. Det är mörkt och dystert på vintern under några månader men det uppvägs av den här fantastiska känslan under vår och sommar. Det är otroligt vackert här. Man kan inte bada men det tyckte vi var en fördel för då får vi inga badande nedanför huset. Vi har bara fåglar och min man älskade fåglar. Det finns rovfåglar, örnar, hägrar. Här utanför ligger Kalvö och dit kan man nästan gå för att det är så långgrund.

Huset byggde Wendela och Bo Liander 1992 och utsikten både på dagtid och nattetid är vidunderlig.
– Det är Fjordskärs fyr vi ser på natten. Jag säger vi fortfarande – om mig och min man.
Bo avled för tre år sedan och skulle varit 91 år om han levde idag.
Känns det fortfarande lika jobbigt?
– Nästan ännu värre! När det är så här vackert så tänker jag – åh, jag skulle visa Bo. Det är hemskt men jag har varit väldigt lyckligt lottad som hittade en människa som var så fantastisk.
Kärlekssagan om de två överläkarna startade 1987.
– Jag visste vem han var men vi träffades på Mölndals sjukhus. Jag flyttade faktiskt dit för att jag visste att han var där.

Du flyttade från Sahlgrenska till Mölndals sjukhus för att Bo var där?
– Jag fick en överläkartjänst också plus att jag startade hudverksamheten i Mölndal.

Men att du flyttade dit hade inget att göra med att du var förtjust i din kommande make?
– Jo lite, blicken vet du säger Wendela med ett kärleksfullt fniss.
Du fångade in honom fort där då?
– Ja väldigt fort, vi var frånskilda båda två. Han hade fem barn och jag tre. Jag hade två barn med mig in i boet och han var gudomligt snäll mot mina barn. Så vi har aldrig bråkat – aldrig.




För att ta sig till positionen som 44-årig överläkare 1987 krävdes många års skolgång. Wendela Liander föddes mitt under brinnande världskrig 1943 på Övre Olskroksgatan, Redbergslid i Göteborg. Hennes pappa var bonde från början men skolade om sig till folkskollärare. Wendela och sina två syskon växte upp med en bildningsönskan från sin pappa och alla tre blev läkare.
Under sin skolgång har hon gått mestadels på läroverk för flickor.
– Jag delade klassrum med pojkar bara mina första fyra år, sedan var det bara flickor. Jag älskade min skolgång.

Vid 20 års ålder började Wendela läsa medicin. Flyttade du då till Lund eller var hamnade du?
– Nej, Göteborg – jag är förfärligt tråkig, jag har aldrig flyttat från Göteborg mer än till Kungsbacka, säger Wendela med ett skratt.
Hon hamnade på medicinarberget invid Sahlgrenska.
– När jag började jobba på Sahlgrenska som 27-åring var det en rolig händelse. På en avdelning var det en barsk sjuksköterska och det första hon sa när jag börjat var att den där kan vi inte ha, för hon städar inte på sitt skrivbord. Men jag var kvar där i 18 år.
Så fort hon kunde började hon på hudkliniken på Sahlgrenska. Hon hade patienter, forskade och undervisade studenter.

1992 fick Wendela Liander bröstcancer första gången och 1994 var det dags för bröstcancer en andra gång.
– Ja, det är en fördel att kunna säga det till människor att man kan ha bröstcancer två gånger och ändå överleva alla dessa år. Det var min man, mina barn och kontakten med alla patienter som hjälpte mig genom det svåra.
– Jag har alltid älskat att ha patienter, det har varit ett fantastiskt yrke och få träffa människor, Det finns ingen människa som inte har haft hudproblem och en stor del av Kungsbackas befolkning kom till mig. Jag fick inblick i deras liv, fick hjälpa dem, det var en ynnest och det var stort.

För människorna i kommunen är Wendela Liander känd för sin läkargärning men även för sitt konstnärskap.
– 1992 var ett väldigt märkligt år, jag hade börjat på hudmottagningen i Kungsbacka, jag fick bröstcancer och jag började att måla. Tänkte att jag måste göra någonting annat förutom mitt yrke.

Vad betyder målandet för dig idag?
– Det betyder kolossalt mycket, det är ingen hobby längre det är ett arbete, avslutar Wendela Liander.