Fotbollsintresset går i vågor

Av Christina Wagner

Under de varma dagarna passade jag på att bada i havet.
Det blåste en del, vi såg att lite kläder höll på att blåsa i sjön intill så jag lade en sko på så inget blåste bort. Efteråt tackade sällskapet, det var visst kalsonger som varit i farozonen. "De har fel färg, måste påpeka det, sa den uppenbart fotbollsintresserade mannen och skämdes lite för de blåvita underkläderna. Det var GAIS som gällde, vi pratade lite fotboll och sen var det dags att gå i igen i det svalkande vattnet.
Mitt fotbollsintresse går i vågor som följer EM och VM när det är dags för dem. Där emellan är det skralt med att se matcher. Jag tycker däremot det är himla kul att det inte längre spelar minsta roll vilket kön fotbollsutövarna har, nu pratas det EM och taktik utan att nämna att det är damfotboll som spelas. Det trodde jag inte skulle hända back in the days.
Men nu var det inte fotboll jag skulle skriva om, utan snällhet. Har återigen sett för mycket på TV och följt David Lettermans serie på Netflix där han intervjuar olika (kända) personer som han är nyfiken på. George Clooney är ett intressant exempel, han har tydligen haft en stor vilja att hjälpa andra väldigt länge och det intensifierades när han gifte sig med sin fru Amal som är advokat och jobbar med mänskliga rättigheter.
Den klassiska frågan kom upp. David Letterman undrade varför man vill hjälpa andra, och konstaterade innan Clooney hann svara att man gör det för sin egen skull. Och så är det kanske. Men varför är det så viktigt att påpeka egentligen? Varje gång någon gör något bra eller gott som någon annan än personen själv kan ha glädje av, så kommer det faktum upp att personen själv "vinner" på det genom att framstå som god. Motsatsen, när någon gör något som uppenbarligen är av ondo för många, då är det minsann ingen som gör det för egen skull. Trots att så nästan alltid är fallet.
Inte sjutton var det för egen vinning jag hindrade ett par kalsonger från att åka i sjön häromdagen till exempel. Men det kändes fint att hjälpa till, det håller jag med om, och jag lever med den känslan utan någon som helst baktanke.
Ni ser väl semin ikväll, förresten?