60 år på Drottninggatan

Kungsbacka växer så det knakar. Men det finns ju klassiska bostadsområden kvar.
Inger Hammarlund var en av de första som flyttade in på Tingberget. För 60 år sen!
Här berättar hon själv minnen från åren som gått.

Måndagen den 13 juni 1960 var Kungsbacka Byggnads AB:s första hus på Tingberget klart (nästan). Jag hade fått en etta på tredje våningen på Drottninggatan 4B. Började flytta in med de nya sängarna från Evald Karlssons snickarbod, mina flickrumsmöbler, som bestod av ett soffbord, en fåtölj, två bokhyllor, en resårsäng (som placerades i källarförrådet), spegel, matta och min välfyllda brudkista. Plus radiogrammofon av märket Kungs med Garrads skivväxlare, som man kunde ladda med 10 skivor. Den hade kostat 875:- och jag hade sparat ett helt år.

Från det stora varuhuset i Älmhult kom en blåklädd soffa, dito fåtölj, vitrinskåp med byrå och linneskåp, köksbord med fyra stolar, grå rumsmatta, gula rumsgardiner och tyg till överkast. Fästmannen bidrog med en bok (som han aldrig läste) och sin stora prissamling, som vi fyllde vitrinskåpen med.
Söndagen den 19:e stod bröllopet i Älvsåkers gamla, vackra kyrka. Min konfirmationskyrka.

Välförsedd kista

Det fanns listor på vad en brudkista borde innehålla. Och den kvoten hade jag fyllt. Lakan, örngott, kuddar, filtar, köksgardiner, kökshanddukar, toaletthanddukar, linnedukar med servetter, broderade dukar, löpare och tabletter, dammhanddukar, kastruller i fyra storlekar, stekpanna, stekgryta, alla sorters köksredskap, glas och porslin.
Ingen finservis. Tidigt döpte min storasyster mig till ”porslinskrossen”, så jag valde så kalllat vardagsporslin. Assietter, tallrikar, djupa tallrikar, uppläggningsfat, karotter och så vidare. Kistan var stor.

Kyl och skafferi fylldes med varor från Hede Speceri. Min systers affär i Hede, som vår mamma startat i början på 40-talet. Långt innan Willys Cash och ICA-Maxi. Specerier, konserver, kryddor, papper, och allt vi kunde behöva. Slutsumman var 87:59. Som en extra lyx, en burk med kräftstjärtar á 2:25. Chatka krabba 5:-. Idag får man väl inte ens tomburk för det priset.

En kvarts kilo kaffe kostade 2:82. En burk corned beef 3:45. Finns det i dag? En burk fiskbullar 0:95:-. En burk skokräm 1:55. Sedan blev det färskvaror. En liter mjölk 0:75:-, En barkis 1:-. Ett halvt kilo kalvkött 4:10. 4 hg färs 3:40. 4 hg strömmingsfilé 1:80. 400 gram djupfryst torsk 2:05, 12 ägg 3:-, en liten bit ost 1:95. Till exempel. En del, som man aldrig skulle drömma om att köpa idag. Det är ganska roligt, att läsa i gamla kassaböcker. En månad med GP kostade 4:15. En GT, ”den lilla röa”, kostade 30 öre. Norra Hallands Veckoblad det samma. Där var min morbror Stig chefredaktör.
Allt i Hemmet 2:30. Året Runt 80 öre.

Omflyttningar

Vi stortrivdes i den lilla ettan. Sommaren därpå utökades familjen med en liten hittekatt, som jag räddade livet på, och ett par månader senare vår första dotter. När svägerskan med familj flyttade till villa, fick vi överta deras tvåa i 2C. Och lite senare den trea i 2D, där jag fortfarande bor kvar.
Då hade vi två döttrar, som fick ett eget rum. Även om det var litet. Döttrarna växte upp och flyttade. Först den ena, sedan den andra. Nu har de egna familjer och bor i villa. Som väl är varken i Australien eller i Stockholm.

Grannar som bryr sig

Mycket har hänt under dessa 60 år. På den tiden kände man alla grannarna. Nya kommer till, gamla försvinner. De flesta är ”goa” grannar.

Tyvärr har inte alla sina namn på dörrarna nu för tiden. Men vi ”gamla” håller koll på varandra. När min sista hund föll ihop under kvällspromenaden, rusade de till. En hade med en filt, en annan en skål vatten, en satte sig på asfalten och klappade henne, en ringde efter djurambulansen, en annan efter döttrarna. Alla var så snälla. När jag i februari var utslagen av något – corona? – och inte utanför dörren på 10 dagar ”efterlyste” de mig.

Osäker framtid

De sista tio åren har varit oroliga. Hot om påbyggnader, höghus, renoveringar och så vidare. Var det skall sluta, vet vi fortfarande inte riktigt.
Vad skulle Albert säga? Han, som själv kom hit med familjen och skottade snö, den första vintern. Som var så mån om sitt projekt på Tingberget.

Och det har ju varit så fint. En plats att trivas på med alla, som inte betalar hyra. Fåglar, fjärilar, humlor, ekorrar, harar, rådjur ibland älgar. Så fina möten på morgonrundan. Saknar bara våra fina ängar med alla blommor. Som kommunen effektivt lyckats utrota. De sista åren har man inte kunnat plocka en midsommarbukett. På sextiotalet kom det blåklädda gentlemän med liar efter midsommar. Men även de är väl utrotade.

Inger Hammarlund