Eric återskapar svensk historia

"Det är kul att jobba ihop far och son", säger Claes Jaurelius och Eric Öbo.
foto: Kristian Alm

Kanske ska man tacka Socialdemokraterna för alla trädgårdsmöbler? När vanligt folk fick semesterveckor och råd med sommarstuga behövdes ju någonstans att sitta.
– Under en period fanns det tiotals fabriker i Sverige som tillverkade trädgårdsmöbler, säger Eric Öbo.

 I det gamla snabbköpet på Tingbergsvägen driver Claes Jaurelius antikaffär. Specialiteten är svensk keramik och konst, men nu har sonen Eric Öbo lyckats klämma in ett nytt sortiment i de redan välfyllda rummen. Det handlar om klassiska svenska trädgårdsmöbler i stål och trä, som Eric själv renoverar. Ett arbete som på kuppen gjort honom till expert i ämnet.
– Jag letade information, men hittade ingen. Men så kom jag i kontakt med en möbelgalen man i Sävsjö som hade allt som Grythyttan tillverkat, och en annan man i Enköping med en lada full med trädgårdsmöbler från olika tillverkare.

En lada full! Drömmen för en antiknörd, helt enkelt.
– Eftersom jag pluggar till historielärare och skriver en C-uppsats, beslöt jag mig för att den skulle handla om svenska tillverkare av trädgårdsmöbler.

Och det visade sig finnas mängder. En genomgång av allt reklammaterial på Kungliga biblioteket gav rejäl utdelning: Förutom Grythyttan i Bergslagen, fanns det ett stort antal fabriker i gränstrakterna mellan Skåne, Halland och Småland.
– Än så länge har jag har hittat omkring 25 tillverkare runt om i landet.

Välkända Grythyttan startade 1930, och följdes snabbt av fler, till exempel Bror Carlsson i Hishult och Hedbergs i Osby. När semesterlagen gav alla rätt till mer ledigt, och välfärden byggdes upp under mitten på 1900-talet, började vanligt folk få råd med sommarstuga och trädgårdsmöbler.
Möbelindustrin växte snabbt, och blomstrade fram till slutet av 60-talet. Sen gick det som med all annan tillverkningsindustri – den flyttade till låglöneländer, först i Europa och sedan Asien.

Men fortfarande finns Grythyttan kvar, liksom Bror Carlsson (även om namnet numera är Brafab).

Lite billigare blir det att köpa en renoverad möbel, även om det går åt ganska många timmar av slipande och målande.

– Stålramen i de gamla möblerna är ofta i bra skick, det var mycket bättre kvalitet förr, säger Eric Öbo.

Något heltidsyrke kommer nog möbelrenoveringen inte att bli.

– Nej, det är en hobby. Att söka efter möbler och lära mig mer om dem är ett roligt detektivarbete, och att sen använda händerna för att återskapa dem, är otroligt stimulerande.

En möbelfantast nöjer sig förstås inte med en liten uppsats.

– Nej, det ska bli en bok på sikt. Men jag håller mig mellan 1930 och 1960. Annars blir det en doktorsavhandling.