Det finns ett tv-reportage där Kungsbacka kommun uttalar sig. Jag blir fundersam hur kommunen i medierna nästan förvånat kommenterar att det var bland det värsta man varit med om.
Jag minns fortfarande december 2006. Då inträffade samma händelse, mycket regn som gjorde att Kungsbackaåns vattennivå steg och medförde att bibliotekets nedersta plan (källare) vattenfylldes och måste tömmas med pump. Vidare, vattennivån i ån vid gamla Alléskolan var så pass hög att även det röda huset vid gångbron påverkades. Vattnet steg upp över dess nedersta ytterpanel, se bilden.
Kommunen har med sin undermåliga planering och handlingskraft möjliggjort att bebyggelse drabbas. Inte för att kommunen kan stoppa regnet, men de kan styra var i kommunen man bygger och hur.
Det första man bör beakta är hur mycket vatten moder natur släpper ned. Ponera storleken på Kungsbacka torg, anta att torget är 50 m x 140 m, det blir 7 000 kvadratmeter (m^2). Låt säga att 10 mm regn faller vilket inte är särskilt mycket. Alltså 0.01 m x 7000 m^2 = 70 kubikmeter (m^3), dvs 70 tusen liter. 10 mm regn får anses normalt men 100 mm nederbörd, vilket varit fallet under de gångna dagarna blir väldigt mycket vatten.
Om man till det lägger hur byggnationen över åren genomförts: bygga nära ån (Kolla), asfaltera, bygga på grönområden, byggnation på låglänt mark (Kolla, Björkris).
Ja, varför är kommunen så förvånad? Som man bäddar får man som bekant ligga.
Nej, det sunda förnuftet lyser med sin frånvaro. Det finns och kommer alltid finnas förhållanden i vår natur som är mycket svåra att tygla. Det verkar inte samhället (tjänstemän, handläggare, politiker, byggföretag, invånare) ha förstått.
Dessutom måste varje invånare själv bedöma hur och var det är lämpligt att bygga sitt lilla hus. Stora hyreshus, kontor, affärer mm måste kommunen ta ansvar för.
Jag tycker att kommunen och dess invånare måste inse att det här kommer att ske fler gånger.
Noterbart är att år 2006 anfördes inte klimatrelaterade skäl som orsak till översvämningen.
Är således slutsatsen att den tidigare, nuvarande och framtida planeringen av den växande stadskärnan och kommunbebyggelsen över lag är bekymret?
Hans
Nya verktyg ska hindra barn att rekryteras av gäng
Leia Molund lät inte sjukdomsbeskedet stoppa drömmen
Det hade varit en dröm sedan hon var barn. Men utlandstjänstgöringen blev en mardröm med sexuella trakasserier och mobbning i hennes närmaste grupp. Nu delar Emilia Åhfelt med sig av sina erfarenheter, bland annat vid föreläsningar inom Försvaret. – I början grät jag på scenen varje gång jag föreläste. Men min livsuppgift är att sprida kunskapen om sextrakasserier och mobbning vidare, säger hon.



