Debatt: Valfrihet eller en trojansk häst?

När Alliansen, med stöd av Sverigedemokraterna, den 11 december beslutade att öppna upp för LOV inom vård- och omsorgsboenden i Kungsbacka gjordes det under den tilltalande etiketten ”valfrihet”. Men bakom detta ord döljer sig ett beslut som riskerar att få långtgående och kostsamma konsekvenser för äldreomsorgen.

LOV framställs som ett sätt att ge äldre fler alternativ. I verkligheten innebär det att kommunen tappar kontrollen över både planering och utbud. När privata aktörer själva avgör var och när de etablerar sig blir det svårare att planera boenden efter behov. Ofta etablerar sig dessa privata aktörer centralt trots att undersökningar visar att våra äldre gärna vill bo kvar i det område där de har tillbringat många år av sina liv eller känner sig hemma sedan tidigare. Resultatet av införandet av LOV riskerar att ge tomma platser på olika äldreboenden som kommunen ändå tvingas betala för. Hur då undrar du kanske? Det finns en fixerad budgetram för äldreomsorgen, även om vi inom Socialdemokraterna anser den vara för liten och snäv så är den fixerad utifrån en viss beräkning på ex antal boendeplatser, kostnad per lägenhet mm. Om den kommunala verksamheten ställs inför ett fullbordat faktum att tomma äldreboendeplatser finns lite överallt uppstår dubbla kostander då kommunen ändå står där med personal- och lokalhyra samtidigt som pengar betalas ut. Enligt kommunens egna beräkningar handlar det om kostnader på mellan 30 och 80 miljoner kronor per år. Som en jämförelse så förväntas driftskostnaden av det nyöppnade Signes Hus landa på ca 65 miljoner per år. Alliansen och Sverigedemokraterna har alltså tagit ett beslut som potentiellt innebär att skattebetalarna får hosta upp miljoner som motsvarar ett helt äldreboende i extra kostnader.

Detta är inte valfrihet – det är ett högerideologiskt systemskifte som flyttar makt från det offentliga till marknaden. Våra äldre riskerar att reduceras till kunder, medan kommunen står kvar med ansvaret när kalkylerna inte går ihop. Vi talar alltså om äldreomsorgen som den styrande Alliansen inte beviljar mer än 50 procent volymkompensation.

Samtidigt finns det alternativ. De pengar som nu riskerar att slösas bort på så kallade tomplatser och ökad administration hade kunnat användas till att förbättra villkoren i äldreomsorgen: bättre arbetsmiljö, kortare arbetstid och slopat karensavdrag för personalen.

Alliansens beslut är därför en trojansk häst. Den säljs in som valfrihet, men innehåller i praktiken ökad privatisering, högre kostnader och minskad demokratisk kontroll. Det är ett ideologiskt experiment som Kungsbackas äldre och skattebetalare riskerar att få betala dyrt för. Alliansen har underlåtit, under en lång tid, att bygga ut och planera för fler äldreboenden i tid och ser nu sin chans att ”lösa” den uppkomna situationen genom att privatisera lite mer av äldreomsorgen.

Äldreomsorgen kräver långsiktighet, ansvar och planering – inte symbolpolitik förklädd till valfrihet.

Läs mer debatt:

Debatt: Privata välfärdsföretag spelar en avgörande roll

Debatt: Ny sträckning för tågen ger bättre säkerhet

Debatt: Brist på hänsyn fördärvar vår badvik