Debatt: Stolta över trygghetsteamet

Vi är stolta över att Älvsåkersskolans trygghetsteam så tydligt lyfter den oro de möter hos de nyanlända vars bostadskontrakt löper ut. Vi möter den också, bland annat på kyrkans språkcafé. På två år blir barnen en självklar kompis i klassen, en viktig kugge i fotbollslaget, får nya intressen och ett tryggt sammanhang.

I stort sett alla nyanlända i Anneberg är starkt motiverade och ivriga att lära sig svenska, kanske yrkesutbilda sig, fortsätta med universitetsstudier eller börja arbeta så snabbt som möjligt. Väntetiden för SFI kan vara upp till sex månader. Många startar sina svenskastudier på egen hand hemma. Nästan ingen väntar på att få det serverat utan kämpar verkligen.

Enligt kommunens plan ska de nyanlända generellt sett efter två år ligga på en sådan språknivå att de lyckas få ett arbete eller fortsätter studera för att sedan kunna söka bostad. Verkligheten ser ofta annorlunda ut. Endast en handfull av de nyanlända i Anneberg har lyckats finna bostad på egen hand efter två år. En av dem, en universitetsutbildad kvinna från Kongo med god svenska, har sökt ungefär 20 lägenheter varje månad det senaste halvåret utan att lyckas.

Den som inte själv kan lösa ny bostad får via kommunen flytta till ett mer provisoriskt boende, till exempel ett nedlagt äldreboende eller en nerlagd skola och numera till olika vandrarhem. Kötiden i bostadskön i Kungsbacka är för tillfället fyra och ett halvt år. En del kommuner i Sverige har valt en längre etableringsperiod.

Kungsbacka arbetar, liksom landets alla kommuner, efter Barnens bästa i centrum, BBIC, skapad utifrån FN:s Barnkonvention, alltså med barnperspektiv. För en del barn är uppbrottet efter två år på Södra Annebergsvägen ett i raden av flera, bara i Sverige. Vad blir följderna om vi missar barnens perspektiv i denna situation? Har det gjorts någon riskanalys inför och utvärdering efter Kungsbackas politiska beslut om tvåårskontrakt? Hur beräknas vinst och förlust, på kort och lång sikt?

I den revision som gjordes under 2021 i Kungsbacka kommun konstaterades att barnperspektivet inte varit närvarande när det gäller boendefrågan för nyanlända barnfamiljer. Vad har kommunen gjort för att förändra till det bättre?

Barnens trygghet och tillit har börjat byggas upp. Vi ser inget alternativ till att låta den processen fortsätta!

Cecilie Ingmår, Annika Elm, Marie Kassis, Katarina Gunnarsson Strandberg och övriga ideella på språkcaféet i Anneberg/Älvsåker
Anders Ingmår, präst i Svenska kyrkan, Älvsåkers församling