Bara vinster när hobbyodlare gästar varandras trädgårdar
Att odla hemma är av allt att döma en uppåtgående trend. Att testa sig fram på egen hand går förstås, men att utbyta tips, råd och erfarenheter med andra odlarentusiaster gör saken roligare. Så resonerar Sandra Kosk som startat en Facebookgrupp och en studiecirkel för odling i Förlanda/Gällinge/Idala.
Norra Halland hängde med odlargänget på ”öppen trädgård” hos Elina Malmberg i förra veckan.
När Sandra Kosk förra året återvände ”hem” till Idala och trakterna hon växte upp i var det till ett hus med en stor trädgård. Sandra förälskade sig i odling men hade begränsade kunskaper och kontakter. I ett inlägg i Facebookgruppen Gällinge/Idala/Förlanda efterlyste hon andra hobbyodlare.
– Det visade sig att det var jättemånga som var intresserade. Det här med odling ligger verkligen rätt i tiden, säger Sandra Kosk.
Tomater är en bra nybörjarplanta - relativt lättskött och ger generösa skördar.
Det resulterade i en öppen Facebookgrupp som samlar ett 40-tal trädgårdsintresserade i närområdet. För Sandra, som jobbar på Studieförbundet Vuxenskolan, låg tankarna på en studiecirkel om odling nära till hands. Hon gjorde slag i saken, initierade en studiecirkel i gruppen, och 14 medlemmar nappade på förslaget.
De mest aktiva medlemmarna i studiecirkeln har sedan utvecklat konceptet med öppen trädgård, vilket innebär att en mindre grupp samlas för att se sig omkring i och inspireras av varandras trädgårdar. Fyra träffar har hunnits med under säsongen. I torsdags samlades fem hobbyodlare hos Elina och Fredrik Malmberg som bor precis på gränsen mellan Förlanda och Gällinge.
Otaliga färska godsaker
Träffen inleds med en rundvandring på den stora, bitvis sluttande skogstomten. I trädgårdslandet växer potatis, gullök, rödlök, vitlök, squash, slanggurka och sockerärtor. Runtom på tomten hittar man körsbärsträd, plommonträd, blåbär, björnbär, smultron, jordgubbar och rabarber. Det är så att det vattnas i munnen när man strövar runt bland allt ätbart.
– När vi köpte huset för fyra år sedan var det bara för läget, egentligen. Vi ville bo på den här platsen, och vi trivs väldigt bra, säger Elina.
Växthuset har Elina och Fredrik Malmberg byggt själva.
Paret har grejat en del med trädgården sedan de flyttade in. Bland annat har de själva byggt växthuset. Därinne samsas bland annat aubergine, vattenmelon, physalis och olika sorters tomater om utrymmet.
– Det i växthuset tar inte så mycket tid, det sköter sig självt, säger Elina.
Tips och umgänge
Under rundturen uppstår en hel del trädgårdsrelaterade frågor. Hur skyddar man bäst sina grönsaker mot sniglar? När ska man plantera vitlök? Hur undviker man att tomatplantorna går av? Hur gör man för att slippa bladmögel?
Det är just det här frågandet, och svaren förstås, som utgör grunden till trädgårdsträffarna. Åtminstone en del av grunden.
– För mig är det dubbelt, dels att få dela odlarintresset och dels att få träffa folk. Det har varit jättekul, både erfarenhetsutbytet och det sociala, säger Sandra Kosk.
– Man får massor av inspiration av att gå runt i andra trädgårdar, säger Elina Malmberg.
Sanna Högberg, Julianna Neyvaldt och Johanna Andersson, som utgör resten av torsdagens gäng, håller med. Den sociala aspekten är inte att underskatta.
– Det är så trevligt att få prata ostört, eller hyfsat ostört, med andra vuxna, säger Sanna Högberg.
De flesta i gruppen är relativt nya hobbyodlare. Att odla handlar mycket om ”learning by doing”. Goda råd är värdefulla, men man ska inte vara rädd för att göra fel.
– Man får prova sig fram. Tar det sig inte så gör det inte så mycket. En fröpåse kostar inte mycket, det är inte hela världen, säger Sanna Högberg.
Odling verkar sannerligen ha seglat upp som ett alltmer populärt intresse. Det går väl ihop med ett hållbart samhälle och är helt klart lämpligt att ägna sig åt under en pandemi. Men det finns långt fler fördelar än så:
– Egenodlat smakar så mycket bättre, säger Julianna Neyvaldt.
– Det är en glädje i det, man skapar något, säger Johanna Andersson.
– Det är kreativt och otroligt tillfredsställande när det blir bra och man får äta sin egna mat, när man har lagt ned så mycket tid, säger Sandra Kosk.