Hej.

Det där med att banta, det är lättare sagt än gjort. Åtminstone för mig. Så här efter nyår är det många som snackar bantning och att det är dags för ett mer sunt liv. Och det är garanterat en mycket god idé, men inte så enkelt.

Jag har i många år sagt till mig själv att det är dags att jobba bort ett tiotal kilon för att helt enkelt må bättre. Men jag är jäkligt dålig på att fixa det. Visst, några kilon brukar bantas bort men nog fasen är de tillbaka efter en tid. Det måste bero på dålig karaktär, eller nåt sånt. Jag vräker inte i mig godsaker och annat onyttigt, nej det är nog främst att portionerna är för stora och därtill lite småätande som ställer till det. Men det finns så mycket som är gott! Jag kan bli väldigt avundsjuk på bekanta som kan äta det mesta och ändå vara smala. Själv känns det som jag går upp i vikt bara jag tänker på något smaskigt.

Hur som helst så har jag i varje fall kommit i gång med att träna på gym. Inte för att bli större och bygga muskler, utan främst för att jogga på ett löpband och köra lite övningar för min rygg som trasslar ibland. Jag tränar 2-3 gånger i veckan och är nu inne på tredje månaden. Förhoppningsvis kommer jag att hålla i och fortsätta träna, nu när jag väl kommit i gång. Det är ganska kul att ta ut sig och tävla mot sig själv.

Men på ett gym så gäller det faktiskt att ha en del självförtroende, i varje fall om du som dåligt tränad och överviktig 48-åring ska dela lokal med vältränade män och kvinnor i 20-30-årsåldern. Jag tror inte direkt att träningskollegorna tittar med avund när jag lufsar fram på löpbandet. Möjligtvis att några hajar till när jag kör benövningar, för jag har alltid varit stark i benen och det sitter kvar sedan glansdagarna.

Nu är jag inte på gymmet för att imponera på andra, men visst vore det lite skönt att få sätta en och annan muskelbiff på plats. Min tävlingsinstinkt har inte försvunnit. Men då måste jag först få 10-15 kilo att försvinna och det är tyvärr en lång resa. Men jag ger inte upp.

Trevlig helg.