16 Maj 2020 14:03 | Ulrika Wahlström

I veckan kom yngsta sonen, 11 år, hem och sa: ”Nu, mamma, nu kommer du bli riktigt stolt! Jag har fått alla rätt på matteprovet!” Han sken som en sol när jag sa att jag var superstolt.

När jag var tonåring gick jag inte direkt runt och var stolt. Jag minns att jag var i mataffären med min pappa. Han bar en sliten arbetsoverall och traskade runt i Moon boots. Jag skämdes. Men min pappa, en tidvis ganska lukrativ uppfinnare och egenföretagare, brydde sig alltså föga om hur han såg ut. I charken bad han om en slags skinka. Biträdet granskade honom snabbt och konstaterade högljutt att han säkerligen ville ha en billigare skinka, för den här var väldigt dyr. ”Tack, jag köper gärna den jag sa att jag ville ha. Du kan ta ett kilo!” svarade min pappa, som faktiskt hade råd, även om han uppenbarligen inte såg ut att ha det. Jag sa det aldrig, men just där och då var jag oerhört stolt pappa. Situationen lärde mig ett och annat om livet. Nu lever han inte längre. Han vet inte att jag minns hans förfärliga overall med en glädjetår!

Till verkstaden

En sen eftermiddag förra veckan körde jag min man till verkstaden där han skulle hämta sin bil. Jag trodde det skulle vara stängt, men han sa att det var öppet. Maken gick mot verkstaden och blev snart varse om att det faktiskt var stängt, medan jag satt lyckligt ovetandes kvar i bilen. Han fick i alla fall tag i en man som jobbade där och bad honom om sin bilnyckel.

Maken upplystes om att det var stängt. ”Men du är ju här och jag är här, kan jag inte bara få nyckeln?!” Nej, beskedet var orubbligt. Stängt! ”Men min fru sitter i sin bil utanför och hon kommer bli skitarg om jag inte får hämtat min bil!”. Då mjuknade mekanikern, gav min man en ryggdunk och sa; ”Varför sa du inte det med en gång? Här får du nyckeln! Vi gubbar måste hålla ihop!”. Det var först när jag hörde Maken berätta historien för en granne, som jag fick höra vilken manlig list som hade krävts för att avkräva nyckeln. Jag är stolt som en höna över att hans hot med ilsken hustru blev en riktigt dörröppnare!

Sträckte på oss

Häromdagen mötte 11-åriga sonen upp mig vid Vallda Trekant, dit han anlände med cykel och jag med buss. När vi skulle gå över rondellen, stannar en man på motorcykel till och frågar min son om han precis hade passerat där. Sonen sa att det hade han. ”Jag vill bara säga att du ska ha en eloge för att du ledde cykeln över vägen. Det är inte många i din ålder som har ett sådant trafikvett!”. Både sonen och jag sträckte på oss och tackade så mycket.

Jag sa till min grabb att visst är jag stolt över honom när han är duktig i skolan, men det här, att han faktiskt har lyssnat till alla mina trafikförmaningar, det gör mig fantastiskt glad och stolt som mamma. Sonens ansikte lyste i kapp med rapsfältet vid sidan av oss.

Vi mår alla bra av att höra att någon är stolt över oss! Kanske är du stolt över någon som borde få veta det?