Anhöriga vittnar om bristande omvårdnad

Personal som sliter, men för få för att de ska räcka till ens det mest basala.
Boende som vantrivs så att de inte vill vara kvar.
Anhöriga har fått nog med driften på Kolla.
– Sedan covid drabbade landet är det värre än ett fängelse, säger Karin Karnevi som haft sin mamma på vård- och omsorgsboendet.

Utbrottet av covid-19 på Kolla vård- och omsorgsboende ledde till att en dammlucka plötsligt öppnades. Flera anhöriga har hört av sig till Norra Halland med sina erfarenheter av boendet. Det är inte personalen som man är kritisk till. Det är att de är för få och inte ges en chans att hinna med.

Karin Karnevis mamma hade bott på Kolla i två år, när hon helt nyligen gick bort.

– Hon flyttade dit eftersom hon hade svårt att röra sig och bara hade 25 procents syn kvar. Efter att hon kommit dit fick hon också en kraftig stroke som gjorde att hon tappade än mer av rörligheten, säger Karin Karnevi.

Hennes mamma behövde nu hjälp också med att äta och att ringa upp i telefonen.

– Men mamma var fortfarande väldigt mycket med i huvudet. Hon tyckte om att lyssna på P1 och ljudböcker och att prata om det hon hört. Hon brukade också få mycket besök, i alla fall ett om dagen från släkt eller vänner.

Moralisk stress

Sedan kom pandemin. En redan pressad personal fick än mer att göra, samtidigt som den dessutom drogs ner, från tre till två på avdelningarna.

– Väldigt många i personalen har slutat på grund av moralisk stress. En medarbetare som har slutat sa att "de har dragit ner på personalstyrkan så mycket att det inte längre är möjligt att hinna med alla boende, det är en fruktansvärd arbetssituation", säger Karin Karnevi.

Bara på hennes mammas avdelning fanns det fyra rullstolsburna boende och två nästan helt blinda, samt ytterligare personer som behöver hjälp. Tiden räckte inte. Karins mamma gjorde flera gånger på sig eftersom ingen hade tid att hjälpa henne till toaletten och hon tvingades sedan sitta ensam i sin avföring tills det blev hennes tur.

– I början är det lätt att anklaga personalen för att det var så. Men det är inte deras fel! De springer och sliter så mycket de bara kan, säger Karin Karnevi.

Blev isolerad

För Karins mamma ledde pandemin också till nära nog total isolering. Bland alla aktiviteter som har drogs in fanns också sjukgymnastiken. Det innebar att hon snabbt blev betydligt sämre i kroppen och inte längre kunde hålla i telefonen själv. Det innebar att personalen behövde hjälpa till och hålla i luren varje gång hon ville ringa någon eller om någon ringde till henne.

– Och det hann de ju inte!, säger Karin Karnevi.

Samma gäller om hon ville lyssna på radion.

– När jag kom till henne en gång i somras var radion på jättehögt, men något program på ett annat språk. Det hade varit så i en halvtimme, men ingen hade haft tid att ändra. Mamma sa ofta att hon vill därifrån, men det går ju inte bara att byta boende.

                                    *

Sandra Paulssons morfar Rune Dahlin flyttade in på Kolla i januari 2018. Härom veckan dog han, i covid-19.

– Morfar trivdes jättebra när han flyttade in och kom också väldigt nära många i personalen, säger Sandra Paulsson.

Men efter att Vardaga tagit över driften, berättar Sandra Paulsson att en efter en i personalen valt att säga upp sig.

– En dag talade morfar om att nu hade den sista av de ordinarie på avdelningen sagt upp sig.

Också om det var tråkigt, var det i och för sig inte något direkt problem för just Sandras morfar. Han var pigg och alert och klarade sig till stor del på egen hand. Tills han blev sjuk i covid-19.

– När smittan kom in på boendet blev det uppenbart att resurserna inte var tillräckliga. Vi upplevde inte att det fanns en plan för hur man skulle vårda de äldre med corona, och vi kände oss tvingade att själva vara hos morfar varje dag för att sköta om honom, till exempel se till att han fick i sig vätska och fick duschat. När min syster var där en dag stod lunchen från gårdagen kvar orörd på bordet. Det var också min syster som fick se till att man gjorde ett tillsynsschema och vätskekontroller, något man kan tycka borde vara en självklarhet från början.

- Jag har ingen kritik mot personalen i sig. Alla var väldigt trevliga och försökte säkert så gott de kunde, men vi upplevde inte att man hade kapacitet för att kunna hantera en sådan här situation. Och vi tycker att ledningen borde varit bättre förberedd, pandemin har ju varit ett faktum i över ett halvår, säger Sandra Paulsson.

Ambulans till sjukhuset

När telefonsamtalet kom som talade om att Rune Dahlin hade blivit sämre och frågan ställdes om man ville att han skulle köras i ambulans till sjukhuset i Halmstad tackade familjen ja. Han klarade sig dock inte, utan dog där efter ungefär en vecka.

– Men jag är så tacksam att vi valde att han skulle köras dit. Morfar var stark, hade han fått rätt omvårdnad från början hade han haft större chans att klara sig. Nu fick han i alla fall all vård han kunde få på slutet, säger Sandra Paulsson

Läs också:

"Det stämmer att det har slutat en del personal"

Kolla anmält till Arbetsmiljöverket efter covid-utbrott

Dödsfall på Kolla efter covid-utbrott

Covid-utbrott på ännu ett boende